Hur gick det till och hur hamnade jag här? När jag fick frågan om jag ville åka med till London på Bett-mässa kändes det hela lite overkligt. Lite avvaktande var jag nog och samtidigt väldigt hedrad samt otroligt nyfiken.
Det har hänt så mycket under de senaste åren och kanske var det inte vad jag hade förväntat mig den gången när jag bestämde inriktning och yrkesval. Resan som jag har gjort under mitt yrkesverksamma liv har varit lång och krokig men alltid med en vilja att nå framåt, nå längre och framförallt att se till eleverna når dit det ska. Den här resan har varit kort, intensiv och galet givande på många olika sätt. Dagarna har varit fyllda av intryck och stoff att ta med sig, att utveckla sitt eget tänk och hänga med i det som framtiden för med sig. Upplägget på dagarnas innehåll har varit väl genomtänkt och mycket inspirerande. Bett-mässan la grunden för var vi befinner oss i tekniken men också åt vilket håll det lutar åt i framtiden. Här finns teknik som vi fantiserade om som barn och som var lika otänkbart som att åka till mars. Nu är vi där och det är en tidsfråga innan vi är på mars! Det har varit svårt att ta in allt men ändå ger det en fingervisning åt oss alla som var med. Kanske har vi också fått med oss olika fingervisningar som vi senare kan dela med oss av. Det finns en stor fördel av att åka i grupp och att blanda från olika skolor med olika åldrar på elever. Vi ser det på olika sätt men ändå har vi med oss någonting gemensamt. Med alla dessa bilder och intryck från världens största IKT-mässa i ryggsäcken fick vi ta till oss av aktuell forskning från otroligt professionella föreläsare. Blandningen var som en konfektpåse. Allt kanske inte passade alla men tillsammans gav de ändå en gemensam bild, lite vinklad från olika håll. Det är svårt att tro att det går att ta in mer efter en dag fullspäckad med sex föreläsningar. Men mycket vill ha mer och sista dagens workshops var som belöningen, moroten av det vi sått dagarna innan. Här landade allt rent praktiskt och här möttes det tekniska och det pedagogiska i en salig blandning och förening. Grädden på moset var dock de elever vi fick möta på Shacklewell Primary School i norra London. Jag fick den stora äran att sitta bredvid två elever, 10 år gamla, och de visade mig hur de arbetar med sina paddor. Där och då insåg jag att jag vet precis varför jag är här, i London, på världens största IKT-event med inriktning på lärande. Det är för ”barna”, de där som ska möta vår framtid i en allt mer digitaliserad värld. Jag vill känna att jag är med på tåget när de tar resan framåt och jag vill veta att jag gjorde allt jag kunde för att deras resa skulle bli så säker och trygg som möjligt med de bästa förutsättningar.
Denna resa har bestått av en massa möten. Människor jag aldrig sett och förmodligen aldrig kommer att möta igen har delat med sig av sina erfarenheter och intryck. De möten som berört mig mest, förutom det där två 10-åringarna, är de kollegor som varit mitt ressällskap under denna tripp. En hoper underbara, varma och härliga människor som jag innerligt är glad över att fått lära känna.
tyst läsning då alla har rätt till sina egna tankar och funderingar. Eller arbetsstunder som kräver koncentration och eftertanke. Annars föredrar jag surret av samtal, diskussioner, jämförande överläggningar och liknande då utbyte sker mellan eleverna själva. Någonstans läser någon sin instruktion, lite småhögt för sig själv. I ett annat hörn är det en elev som förklarar matte-uppgiften och vid några bord pågår livliga diskussioner om något som är aktuellt just här och nu. Min strävan är inte att nå tystnad i klassrummet utan att nå en miljö där alla ges möjlighet att lära sig på sitt allra bästa sätt – tillsammans.
när det är som mest spännande. Att göra ljudeffekter och sänka rösten eller varför inte höja den, ger ytterligare krydda åt lässtunden. När eleverna sitter alldeles tysta med nästan gapande munnar då har jag nått ett av mina mål – att ge dem en läsupplevelse. Högläsningen innebär att vi alla tillsammans delar upplevelsen och det är magiskt. Samtalen före och efter, spekulationerna om vad som kommer att hända eller vem det är som är boven eller bara bakom dörren, är givande och inspirerande. Utbudet av bra högläsningsböcker är enormt och det är inte alltid så lätt att välja. Det finns så många böcker, för att inte tala om stora författare som eleverna behöver få lära känna och få ta del av. Min förhoppning är att om jag ger dem läslusten så kommer de själva att botanisera bland våra barnboksskatter.
