Dagligen i mitt arbete som lärare så möts jag av bekräftelse och det kanske inte är det första vi tänker på när det 
kommer till lärarjobb. Det skrivs mycket om lärarjobbet både av lärare själva och andra mer eller mindre insatta. En del av det som skrivs får knappast lärarjobbet att låta inspirerande eller särskilt lockande. Nej, adjektiven som strös över lärarjobbet är sällan av positiv art och i synnerhet inte av de som själva inte jobbar som lärare. Det är högst möjligt att jag generaliserar men min uppfattning är att de flesta lärare älskar sitt jobb medan de som står utanför och tittar in ofta ser lärarjobbets baksidor. Nu menar jag inte att läraryrket inte har sina baksidor eller att jobbet oavlåtligen är positivt men det finns så många adjektiv som kan beskriva fördelarna och skulle behöva lyftas. Ingenting är så bra att det inte går att förbättra och visst är det sant att läraryrket gott och väl skulle behöva uppgraderas rent lönemässigt. Arbetsbeskrivning liksom arbetsuppgifter skulle behöva bli tydligare samt underlättas. Mer fokus skulle behöva hamna på lärarens uppdrag och ansvar mot elevernas utveckling och lärande och mindre på administrativa och andra arbetsuppgifter. Nationell likvärdighet står högt på önskelistan liksom relevant kompetensutveckling. Ändå vill jag säga att jag har världens bästa jobb. Det är spännande, utmanande, varierande och otroligt viktigt. Dagligen får jag vara med om elevers framsteg och ibland misslyckanden men det är det som gör arbetet omväxlande och utmanande. Det ställer krav på mig att vara på tå, att kunna tänka om, vara flexibel och kunna möta och leda vidare. Samtidigt förutsätter det att jag är förberedd, kunnig, påläst och öppen för förändring vilket i sin tur innebär att jag utvecklas hela tiden. Kortfattat kan jag summera läraryrket som ett drömjobb men att det finns att göra för att underlätta för lärarna så att vi orkar hela vägen fram och ut.
