Som ett brev…

Efter julledighet och när arbetet startas upp brukar det plinga till oftare än vanligt i mailboxen. Alla är ivriga att vara med och fylla den nästintill oskrivna agendan som en ny termin innebär. Det är mycket information att ta in, förändringar som ska till och möten att notera. Mitt i detta flöde dyker ett välbekant namn upp som bara i sig signalerar utmaning, utveckling och entusiasm. Precis när jag själv tycker att jag trampar lite på samma ställe och mest bara underhåller och inte utvecklar i mitt arbete med IKT, så dimper det ner en bekräftelse på motsatsen. Avsändaren skriver att hon googlat på QR-kod och broderi och då fått upp mitt namn som första länk. Spännande! Såklart var jag tvungen att testa och mycket riktigt där dyker slöjdbloggen upp och vårt arbete med korsstygnsbroderi i form av just QR-kod. Anledningen till hennes mail var om det var ok att använda vårt arbete kring detta för att visa upp, hör och häpna, på ett hotell i London. Min gissning är att det är i samband med Bett. Så lägligt denna fråga kom och det är inte bara tanken på att vårt slöjdarbete uppmärksammas och syns som gör mig glad och stolt utan även att det faktiskt innebär att jag/vi hänger med. Om vårt arbete med att brodera QR-koder är värt att visas upp som exempel på arbete i skolan med digitala verktyg måste det väl ändå bevisa att vi befinner oss där i spetsen ändå. Hursomhelst så ger denna respons både ny energi och vilja till fortsatt utveckling. Som alltid funderar jag på mina elevers roll i detta och hur jag ska förmedla så att de kan känna samma kick som jag och det slår mig tydligt hur viktig denna respons är för oss alla. Hur viktigt det är att eleverna ska få känna samma stolthet och glädje över sina arbeten och vad det faktiskt gör med oss alla att ens arbete blir synliggjort och bekräftat. Tack Gunilla!

Kommentera