En del av lärarjobbet innebär att det är många bollar som ska hållas i luften – samtidigt. Det är inte alltid en vet hur eller var bollen kommer att landa och ibland inte ens vilken färg bollen har. Ibland kan det kännas utom kontroll och ibland inger det endast känslan av utmaning. Det är ändå en del av det som gör arbetet spännande och roligt. När så lärarjobbet fylls på med fler uppdrag utanför klassrummet ökar bollarnas antal och färger vilket kan både kännas tungt, ansvarsfullt och utvecklande. När oket/ansvaret blir tydligt utkristalliserat slår kontrollbehovet till, i alla fall på mig. Det behöver inte betyda något negativt utan blir ofta till en morot och en ”push” att driva saker framåt och då först och främst mig själv. Som IKT-ansvarig på skolan kan ibland mitt ansvar kännas luddigt och i praktiken handlar det mycket om att lösa akuta problem – här och nu. Det är lösenord, nätverk, dator- och skrivarproblem mm mm. Absolut driver jag, tillsammans med rektor, utveckling utifrån verksamhetens behov, hela tiden med fokus på att komma vidare, få alla med på tåget och känna att vi är i progression. När det så dimper ner möjligheten att ta ett stort kliv framåt och uppåt, till och med, gör vi allt för att ta chansen och utnyttja den. I mitt fall handlar det då om att använda kontrollbehovet till en kraft och göra mitt yttersta för att vi ska lyckas i våra satsningar. Av den anledningen bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på att genomföra kurserna som innebär att jag får kalla mig för ”Apple teacher”. Till att börja med är det åtta kurser för Ipad att gå genom och klara testerna för att få titulera sig ”Apple-teacher”, sedan öppnar det fler möjligheter till fler kurser/utbildningar. Dessa kurser ger kunskap om hur en Ipad och dess appar kan användas på ett mycket mer funktionellt och kreativt sätt än vad jag har förstått och haft kunskap om. Och det är med lite lättnad men också stolthet som jag nu klarat av de steg som krävs och får äran att lägga till signaturen/loggan som ”Apple-teacher”  på min blogg och i mitt CV. Nu ska dessa kunskaper omsättas i handling i undervisning och förhoppningsvis spridas i vår verksamhet med målet att fler av skolans lärare genomgår dessa kurser och få titulera sig ”Apple-teacher”.

Befinner mig på SETT och har av vana en biljett mot styrning- och ledningsspåret. Det ger möjlighet att välja bland de riktade föreläsningarna mot just styrning- och ledning men samtidigt möjlighet att blanda upp med alla kreativa och inspirerande föreläsningar som pågår i övrigt…fram till i år. Nytt för i år är nämligen att alla som valt mitt spår endast får gå på de föreläsningar som pågår i just den stora M2-salen. När jag nu kollar igenom programmet för vilka föreläsningar som pågår i övriga salar under SETT känns det lite bittert.

Samtidigt är det inte värt att klaga. Föreläsningsämnena var under första dagen väntade men ändå givande. Nya dataskyddsförordningen (Johan Wahlström) fick en slot, strategier för smart rekrytering (Cecilia Nyblom) en annan. Avslutade gjorde Abdul Chohan, medgrundare till Olive Tree Primary School och för den som sett Abdul Chohan tidigare var även det väntat att just han skulle få avsluta. Han är nämligen såväl fantastiskt inspirerande som karismatisk.

”Tänk allt som idag är möjligt att genomföra i form av undervisning och pedagogik och som för tjugo år sedan ansågs omöjligt” – i detta tar synen på digitala verktygs självklara roll i undervisningen sitt avstamp hos Chohan. Detta är vad som karaktäriserar Olive Tree och här finns många intressanta idéer som är fullt möjliga att kopiera rakt av. Grundkravet att alla lärare ska vara aktiva i att dela framgångsexempel via Twitter exempelvis. Eller den obligatoriska fredagsfikan där man får dela med sig av det bästa man gjort under veckan men även det som inte alls gick som det var tänkt (”Best failure”). Det är häftigt vad mycket Chohan får med under sina dryga 45 minuter.

Från mässgolvet var kanske Tieto de som överraskade mest. De bröt på något sätt mot mina förväntningar även om jag vet att det händer mycket inom Tieto just nu. Deras arbete med att del för del renovera och modernisera Edwise visades via bild. Nya moduler för förskolan och vårdnadshavarappen visades i demoformat men det allra mest intressanta var lanseringen av samarbetet med Haldor. Haldor har sedan en tid arbetat med att skapa en slags lärplattform i Microsoft Teams. Via denna kan man administrera uppgifter, koppla till kursplaner, ge formativ feedback/-forward och för eleven hjälpa till att strukturera vardagen. Detta kopplas nu mot Tieto och för oss som använder såväl Edwise som Office365 vore steget inte långt likväl som fullt naturligt. Ett sannolikt scenario vid en sådan förändring vore då att ”Rum”/”Arbeten” i Edwise skulle försvinna och ersättas av integrationen mot Teams istället.

Här finns en kortare video som visar Haldor:

https://youtu.be/1CLZ86m8SU8

Hör gärna av er till mig om ni har mer intresse av Haldor/Edwise.

/Per Martinsson, IT-strateg

Vad är kultur? En tänker genast på teater och musik, en annan på bakterier. I detta sammanhang är kulturen den gemensamma ”myllan” där små och stora människor växer. Som ansvarig för trädgården gäller det att vara väl förtrogen med myllans beskaffenhet, så att de små fröna kan gro och plantorna växa. Skolans barn, elever och medarbetare blir i denna bild frön och plantor, alla med rätt att ”bli sitt bästa jag”, rätt att blomma. I skolan är vi alla lite av trädgårdsmästare. Vi luckrar, sår, gödslar och vattnar, så att de alla, tomaten, mandelpotatisen och maskrosen, kan blomma.

Genom kulturanalyserna som genomförts i förskolan och skola har alla, barn och elever och medarbetare, bidragit till att ge en bild av den gemensamma kulturen. Vi beskriver kulturen som ”öppen och generös” eller ”inskränkt och intolerant”, eller någonstans däremellan. Med denna kännedom är det möjligt att förstå varför visst växer och somt vissnar. Vi har en förklaring till varför våra envisa försök att förändra, förbättra och göra nytt lyckas eller inte lyckas. Är det så att vi gång efter annan försöker att odla mandelpotatis i lerjord i stället för sandig jord? Är det så vi gång efter annan driver upp rangliga tomatplantor i kraftigt ljus, när de föredrar mörker och värme? Är det så att vi gång efter annan försöker hindra den egensinniga maskrosen att slå rot, när den tar sig upp oavsett? I så fall behöver vi tänka om.

Inom ramen för skolans uppdrag finns massor av möjligheter att möta alla, även om det inte alltid är enkelt. Många behöver samma eller liknande, några behöver anpassade förhållanden. Den pedagogiska professionen ger ett frirum för detta, att göra didaktiska val. Det frirummet måste vi jobba för att erövra.

Den rådande kulturen påverkar oss i hur vi upplever vårt frirum och hur vi nyttjar det. Generös kultur ger stort frirum och inskränkt kultur ett begränsat och trångt frirum. I processen kan det innebära att vi skrapar i och slår emot. Ibland är det nödvändigt att utmana, både kulturen och ramen, för att nå dit vi ska. Ganska ofta är det nödvändigt att utmana sig själv!

Förresten: Är du en mandelpotatis, tomat eller maskros?

Carina M Koutakis, utvecklingssamordnare