Det finns mycket för oss att lära oavsett vilken ålder lärandet riktar sig till. Susanne Kjällander forskar kring barn/elevers digitala lärande och kanske då framförallt små barns. Det hindrar dock inte att det finns mycket matnyttigt för oss som möter äldre elever. Mycket av det Kjällander tar upp kan vi eller åtminstone har vi hört det någon gång förut. Det betyder inte att vi har anammat det eller förstått vikten av det.

Hon pratar om att den digitala tekniken förändrar lärandet och det tror jag vi är ense om, men frågan är om vi ändrar vårt sätt att tänka utifrån det. Vi håller gärna en fot i var gränsland, lite nytt blandas med hur det alltid har varit. Kjällander tar upp ett mycket bra och tydliggörande exempel på sin föreläsning. Under arbetets gång tillåts eleverna att använda de digitala verktygen fullt ut. De skriver, forskar, söker, klipper och klistrar men när det så är dags för att testa av elevernas kunskap tas de ifrån sina verktyg och står rätt tomhänta inför den del av arbetet som eleven kanske mest blir bedömd utifrån. Testerna görs ofta skriftligt – för hand! Självklart finns det säkert många som redan är på väg mot nya arbetssätt även inom detta område men vi har lång väg att gå, det är jag övertygad om. Hon pratar också om det osynliga och parallella lärandet som eleverna möter och om att de har flera lärvägar samtidigt. En av hennes avhandlingar visar just på hur elever hela tiden skapar två parallella lärvägar. Den ena, som främst uppmärksammas av läraren, är den som representerar den formaliserade undervisningen och den andra är det lärande som styrs av elevernas lust och engagemang. Den senare, menar Susanne Kjällander, är oerhört svår att riktigt få fatt i. Lärandet pågår hela tiden, men kanske inte på det sätt som var tänkt. Här belyser hon vikten av den formativa bedömningen och hur viktigt att det sker under hela lärprocessen. Som sagt, inga nyheter men visst är det värt att upprepa och framförallt tänka på när de digitala verktygen får allt större plats i vår undervisning.

Hur gick det till och hur hamnade jag här? När jag fick frågan om jag ville åka med till London på Bett-mässa kändes det hela lite overkligt. Lite avvaktande var jag nog och samtidigt väldigt hedrad samt otroligt nyfiken.

Det har hänt så mycket under de senaste åren och kanske var det inte vad jag hade förväntat mig den gången när jag bestämde inriktning och yrkesval. Resan som jag har gjort under mitt yrkesverksamma liv har varit lång och krokig men alltid med en vilja att nå framåt, nå längre och framförallt att se till eleverna når dit det ska. Den här resan har varit kort, intensiv och galet givande på många olika sätt. Dagarna har varit fyllda av intryck och stoff att ta med sig, att utveckla sitt eget tänk och hänga med i det som framtiden för med sig. Upplägget på dagarnas innehåll har varit väl genomtänkt och mycket inspirerande. Bett-mässan la grunden för var vi befinner oss i tekniken men också åt vilket håll det lutar åt i framtiden. Här finns teknik som vi fantiserade om som barn och som var lika otänkbart som att åka till mars. Nu är vi där och det är en tidsfråga innan vi är på mars! Det har varit svårt att ta in allt men ändå ger det en fingervisning åt oss alla som var med. Kanske har vi också fått med oss olika fingervisningar som vi senare kan dela med oss av. Det finns en stor fördel av att åka i grupp och att blanda från olika skolor med olika åldrar på elever. Vi ser det på olika sätt men ändå har vi med oss någonting gemensamt. Med alla dessa bilder och intryck från världens största IKT-mässa i ryggsäcken fick vi ta till oss av aktuell forskning från otroligt professionella föreläsare. Blandningen var som en konfektpåse. Allt kanske inte passade alla men tillsammans gav de ändå en gemensam bild, lite vinklad från olika håll. Det är svårt att tro att det går att ta in mer efter en dag fullspäckad med sex föreläsningar. Men mycket vill ha mer och sista dagens workshops var som belöningen, moroten av det vi sått dagarna innan. Här landade allt rent praktiskt och här möttes det tekniska och det pedagogiska i en salig blandning och förening. Grädden på moset var dock de elever vi fick möta på Shacklewell Primary School i norra London. Jag fick den stora äran att sitta bredvid två elever, 10 år gamla, och de visade mig hur de arbetar med sina paddor. Där och då insåg jag att jag vet precis varför jag är här, i London, på världens största IKT-event med inriktning på lärande. Det är för ”barna”, de där som ska möta vår framtid i en allt mer digitaliserad värld. Jag vill känna att jag är med på tåget när de tar resan framåt och jag vill veta att jag gjorde allt jag kunde för att deras resa skulle bli så säker och trygg som möjligt med de bästa förutsättningar.

Denna resa har bestått av en massa möten. Människor jag aldrig sett och förmodligen aldrig kommer att möta igen har delat med sig av sina erfarenheter och intryck. De möten som berört mig mest, förutom det där två 10-åringarna, är de kollegor som varit mitt ressällskap under denna tripp. En hoper underbara, varma och härliga människor som jag innerligt är glad över att fått lära känna.

SENASTE BLOGG INLÄGGEN

• ChatterPix
• Mot framtiden och vidare!
• Viktigt vad vi har i bagaget
• Min resa!
• Lärvägar

Ofta hör vi om hur viktigt det pedagogiska ledarskapet är och hur nära förknippat det är med skolans resultat och utveckling. Vi vet vikten av att det finns ett gott och tydligt ledarskap men när vi ska definiera det blir det aningen svårare. Att sätta ord på hur en bra ledare ska vara och vad vi förväntar oss är det en sak som överskuggar allt – orimliga krav. Skolinspektionen formulerar definitionen på följande vis:

”Pedagogiskt ledarskap är allt som handlar om att tolka målen samt beskriva aktiviteter för en god måluppfyllelse i relation till de nationella målen i skolan och för att förbättra skolans resultat så att varje elev når så långt som möjligt i sitt lärande och sin utveckling. Det betyder att rektor måste ha kunskap om och kompetens för att tolka uppdraget, omsätta det i undervisning, leda och styra lärprocesser, samt skapa förståelse hos medarbetarna för samband mellan insats och resultat.”

Så långt kan det kännas rimligt ändå. Den pedagogiska ledningen ska utgå från det bästa för elevernas lärande och kunskapsutveckling samt leda sina medarbetare i den riktningen. Dock är rollen inte så enkel utan betydligt mer komplex och dubbelbottnad. I rollen som rektor förväntas man utöver denna ”pedagogiska ledning” också ansvara för administration, personalhantering, budget och ekonomi samt aktivt delta i kommunens skolutveckling i samarbete med övriga skolledare. Ovanpå detta läggs så också krav om att marknadsföra ”sin” skola och konkurrera om eleverna både med andra kommunala samt fristående skolor.

Vad krävs då för egenskaper av denna ledare, rent personligt och är det egentligen egenskaperna som definierar en god ”pedagogisk ledare”? Det krävs erfarenhet och kunskap men också en stark övertygelse och vilja. Utstrålning är också en egenskap som underlättar. Att kunna fatta snabba, både positiva och impopulära beslut, byggda på intuition,är också viktigt samt mod att våga misslyckas. Social kompetens och att delegera ut arbetsområden både för att avlasta men också för att skapa delaktighet och inflytande är ytterligare framgångsfaktorer. En god lyssnare, förtroendeingivande och trygg ledare som har höga förväntningar och ställer rimliga krav fungerar som ett målsnöre. När verksamheten drivs av personal som alla känner sig behövda och betydelsefulla och på något sätt känner att de bidrar ger det goda resultat. Allt detta kräver att det finns en ömsesidig respekt och ett klimat där den ”pedagogiska ledaren” går i bräschen och visar vägen mot uppsatta mål.

På min skola har vi förmånen att ha en god ”pedagogisk ledare”. Hon får oss att nå ytterligare en bit till genom sina höga förväntningar och tillit till oss. Delaktighet och inflytande är hennes ledord och hon använder våra olika kompetenser på ett utmanande och utvecklande sätt. Med en fingertoppskänsla styr hon verksamheten mot framgångsrika mål, både för personal och elever. När det blåser står hon stadigt bredvid och backar upp. Omtänksam, lyhörd och generös, utan att för den skull tappa sin ledarroll, är hon mitt i verksamheten. Behövs det hoppar hon in i klassrummet och i korridorerna hörs det tydligt hur populär hon är bland eleverna. På en skola som vår krävs det en hel del av en rektor. Det är många tuffa beslut att fatta och det är en hel del tunga möten och frågor att ta i och då är det skönt att veta vi har en god ”pedagogisk ledare” att luta oss mot.