Just nu har jag en VFU-elev i mitt klassrum och det är verkligen en resurs. Inte bara för att
det är ett par händer till, utan också för den möjligheten det ger att få till sig av nya metoder och ny forskning. Att ha en elev innebär också att jag får tänka till en extra gång på det jag gör och då inte bara tyst för mig själv utan i diskussion med någon annan. Det finns ett uppdämt behov av pedagogiska diskussioner som det sällan finns utrymme för annars och här ges ett ypperligt tillfälle för det. Min elev är dessutom utbildad specialpedagog och har lång erfarenhet från sitt arbete med bland annat utredningar kring barn med särskilda behov. Att få tillgång till sådan kompetens, mitt i skolvardagen i klassrummet, är en ynnest. Tanken slår mig ofta att det är just så som jag önskar att, det vi kallar ”special” borde se ut och vara. Mitt i klassrummet, här och nu, intensivt och precis när eleven behöver det.
