Jag brinner för mitt ämne slöjd och jag brinner för att koppla undervisning och ämne med digitala verktyg av alla de slag. Det gäller allt ifrån min egen planering till elevernas egen dokumentation och allt som finns däremellan. Jag utforskar och följer det som finns kring ämnet slöjd och det gäller aktuell forskning och debatt samt vad andra slöjdlärare delar med sig av. För det gör de. I sociala medier finns det en outsinlig tillgång till andra kollegors idéer,  tips, funderingar, planeringar och allt generöst utdelat i ett sammelsurium av kollegialt lärande. I någon av alla dessa trådar dyker så en massa spännande och för mig nya begrepp upp, Lilypads, Makers, Wearables mfl. Ett namn dök också upp lite oftare än andra och det var en kollega från Göteborg, Eva Söderberg. Jag blev oerhört inspirerad av hennes projekt i slöjden som hon visar upp på sin sajt Hjärna med händer. Det handlar om att låta traditionell slöjd möta modern teknik. Jag föll pladask och insåg att detta var ett projekt för oss, mig och eleverna på Stocksätterskolan. Jag tog kontakt med Eva via mail och hade en massa frågor och hon svarade omgående och jag hade svaren direkt. Fantastiskt vilka möjligheter  den digitala världen ger och sprider det kollegiala lärandet – blixtsnabbt. På Slöjdbiennalen hade jag också förmånen att få delta på Evas föreläsning vilket gav mig än mer luft under vingarna. Att bara få träffa denna inspirerande, glittrande kollega som brinner för att utveckla slöjdämnet och sprida sin energi till andra är en ynnest. Eva lyfter slöjden i sammanhang som ligger utanför det traditionella vilket också ger slöjden nya vingar och andra utsikter. Hon pratar om begrepp som Makerkultur, Makerspace, datalogiskt tänkande och programmering och lyfter fram möjligheten att koppla samman dessa med slöjdämnet. Det är inte tal om att byta ut slöjden till förmån för ovanstående utan Eva anser att det redan är en del av slöjdämnet. Hennes jämförelse mellan en virkbeskrivning och programmeringskod är oerhört träffande och ett ypperligt exempel på hur vi kan se kopplingen i tänket inom slöjden. Slöjden är att jämföra med Makerkulturen och DIY (Do It Youself), menar hon och pratar om hållbarhet, att inte slösa, att vara producenter istället för konsumenter och om problemlösning. Med stolthet i rösten ger hon oss bilden av slöjden som ett innovationsämne som lägger grunden till utveckling och gör oss allihop till ”UppfinnarJockar”.

Eva påminner oss om att vi inte ska lägga fokus på den debatt som försöker få slöjden att framstå som förlegad och något som är ur tiden utan se till den positiva trend inom slöjden som också speglas i debatten. I sin föreläsning återkopplar hon till Carl Heath, forskare och designer på Interactive Institute Swedish ICT och citerar från hans artikel  ”The hand and the mind”. 

”During the introduction of digital technology in schools, and in order to speed things up, voices have been raised to get rid of these subjects concerning crafts, and instead introducing subjects to do with the digital, such as computer programming and digital design. I ask myself why we would want one instead of the other, when both perspective ties neatly into each other, thus creating a basket if subjects focused on innovation, making, design and crafts.”

Det ger ändå en bekräftelse om slöjdens värde när den lyfts utanför sitt sammanhang, i en helt annan kontext och av någon annan än en slöjdlärare. För sanningen är precis som Eva säger i sin föreläsning att slöjden har många gånger krävt sin försvarare och alla som lyfter slöjdens betydelse behövs.

Tack Eva för den glöd du förmedlar och för att du får oss slöjdlärare att vilja ta ett steg till, se möjligheter istället för svårigheter och framförallt att du delar med dig till oss andra. Jag älskar mitt jobb som slöjdlärare, jag vill gärna ligga i framkant, hänga med i den utveckling som sker och kunna ge mina elever förutsättningar att möta framtiden med kreativitet och innovationsanda. Med goda kollegor som Eva blir det möjligt. Vi är ju alla ”Makers”!

Nu är vi igång, årskurs 5 och jag, med slöjdprojektet ”Lilypads och traditionell slöjd”. Ni kan följa vårt arbete på slöjdbloggen: SLÖJD-IKT.

Vi var fyra slöjdlärare från Hallsbergs kommun som tillsammans med drygt 300 andra slöjdlärare från hela Sverige representerade slöjdlärarkåren på Slöjdbiennalen i Linköping 3 – 4 oktober 2016.

Dagarna var fyllda av föreläsningar, seminarier och utställningar, allt i en anda av slöjden sett ur olika perspektiv. En fantastisk möjlighet att ta till sig av aktuell debatt, forskning, utveckling mm i ett ämne som gärna hamnar på undantag när det kommer till kompetensutveckling. Det är lite oroväckande att det ändå är förhållandevis få slöjdlärare som besöker detta genomtänkta och  oerhört givande evenemang. Så få som var 20:e slöjdlärare var på plats. Frågan är varför, om det är ekonomiska, organisatoriska hinder eller andra orsaker och om vi genom att belysa betydelsen av den här typen av evenemang kan få till en förändring.

Först ut var Anna Ekström, doktor vid Institutionen för kultur och kommunikation vid Linköpings universitet, och Peter Hasselskog, universitetslektor vid slöjdlärarutbildningen på HDK, Göteborgs universitet, som presenterade Skolverkets rapport ”Skolverkets nationella utvärdering av slöjdämnet, NÄU13″ på ett tydligt och överskådligt sätt. En lägesrapport för att medvetandegöra nuläge samt  vilka utvecklingsområden som är relevanta ute i verksamheterna i ämnet slöjd. Alla slöjdlärare och skolledare uppmanas att ta del av rapporten och min personliga notering blev ”Den bör finnas i bokform på varje slöjdlärares arbetsplats.”  Finns annars att ta del av på Skolverkets hemsida genom följande länk Slöjd i grundskolan.

Eftersom seminarierna var valbara så gavs det inte möjlighet att närvara vid alla såklart. Mitt första val föll på Jenny Frohagen, lärare i slöjd och licentiand med inriktning mot praktiska kunskapstraditioner och slöjdämnets didaktik, vars seminarium hade titeln ”Undervisningsutvecklande utbyten på Facebook och behovet av ett nationellt resurscentrum för slöjdlärare.”  Ett mycket intressant ämne och en viktig fråga som lyfts kring hur vi synliggör slöjdämnet och sprider aktuell forskning mm. Antalet medlemmar i Facebook-gruppen ”Nationellt resurscentrum för slöjd” är idag drygt 3800 vilket visar på hur stort behovet är att ha ett forum för slöjdlärare. Själv har jag varit medlem en tid och det är ett sammelsurium av tankar, frågor och funderingar som dyker upp i flödet men det finns alltid en kollega att dela dessa med. Intressant att få ta del av bakgrunden till hur denna grupp växte fram ur ett skriande behov av kollegial kontakt.

Efter lunch var det dags för föreläsning 2. ”Lust och olust, elevers erfarenheter i textilslöjd.” Stina Westerlund, lärarutbildare vid Institutionen för estetiska ämnen, Umeå universitet. Stina lyfter den viktiga frågan om slöjd måste vara roligt eller om det inte är viktigare att vi slöjdlärare pratar i termen meningsfullt istället. Hon menar att det är meningsfullheten som gör slöjden ”rolig”. Hennes forskning synliggör hur eleverna själva skapar meningsfullhet i syfte att ta sig genom slöjdprocessen och att det är i samspelet med andra som utvecklingen sker. Med värme beskriver hon elevsituationer och visst ger det en hel del aha-tankar kring hur vi bemöter elevers frustration till exempel. Stina beskriver hur negativa emotioner ger tunnelseende och förhindrar möjligheten att se lösningar medan positiva emotioner öppnar upp och möjligheterna synliggörs. Hon beskriver fyra emotionella praktiker, se bild.

Mycket intressant att höra om aktuell forskning med elevers emotioner och relationer i fokus och vad det kan innebära för slöjdprocessen.

Här finns Stina Westerlunds avhandling att läsa i helhet : Lust och olust, elevers erfarenheter i textilslöjd

Seminarie 2 dag 1 handlade om framtiden eller i alla fall om hur traditionell slöjd möter modern teknik. En av mina stora förebilder och inspiratörer inom slöjd kopplat till IKT är Eva Söderbergh, lärare i svenska och slöjd, Vallhamra skola i Partille höll i detta seminar ”I slöjden är vi alla makers” som jag tänker ägna ett helt eget inlägg åt senare.

Den gemensamma föreläsningen för dag 2 hölls av representanter från vårt grannland Finland, Mia Porko-Hudd, Barbro Sjöberg, forskare och lärarutbildare vid den svenskspråkiga lärarutbildningen vid Åbo Akademi i Vasa. Ämnet var ”Slöjd i det finländska utbildningssystemet och slöjdfröjd i undervisningen.” och precis som titeln anger gav det en inblick i den finska slöjdlärarutbildningen samt den finska slöjdundervisningen. I Finland benämns slöjden inom begreppet ”konst- och färdighetsämnen” till skillnad från det svenska begreppet ”praktisk-estetiska ämnen”. Rent tolkningsmässigt kan jag personligen föredra det finska begreppet men skulle gärna diskutera detta vidare. Helt klart ligger Finland i framkant när det gäller forskning inom slöjdämnet. I Sverige har vi nyligen fått vår första professor i slöjd, Marlène Johansson medan Finland kan stoltsera med fyra stycken, en på varje universitet som innehar slöjdlärarutbildning. Alla lärare, inklusive slöjdlärare, läser in en magisterexamen, vilket också är en skillnad mot oss. Själva ämnet är en del i den finska läroplanen men delas oftast upp i textil slöjd och teknisk slöjd, vilken innehåller trä, metall, elektronik, maskin- och motorlära samt programmering. Lite spännande med tanke på de förändringar som föreslagits i Lgr 11 och som hittills inte verkar beröra slöjden. En annan slutsats jag drar är hur tydligt det framkommer att det finns en bakomliggande likvärdighet för skolan i helhet i Finland och då också för ämnet slöjd. De pratar om gemensamma, nationella digitala verktyg och om läromedel som alla får ta del av utan kommersiellt syfte. En väg att gå…? Ett exempel är föreläsarnas egna bok ”Slöjdfröjd” som finns att läsa via denna länk.

Nästa seminarium tar upp ett ämne som återkommer i våra diskussioner slöjdlärare emellan – hela tiden. Kanske kunde detta räta ut frågetecken och klargöra luddigheten kring hur vi förhåller oss till slöjdens estetiska uttryck. Ingrid Bergqvist & Katarina Jonsson, lärarutbildare vid Institutionen för kultur och kommunikation vid Linköpings universitet, gjorde ett tappert försök genom sitt seminarium ”Slöjdens begrepp för estetiska uttryck. Ett gemensamt yrkesspråk.” Till stor del handlade det om att lyfta språket inom slöjden. Helt enkelt att låta de slöjdspecifika och estetiska begreppen bli en självklarhet i samtalen kring slöjdprocessen och det färdiga alstret. Kände ändå att vi är på god väg, min kollega och jag, i alla fall när det handlar om slöjdspecifika begrepp och ämnesord eftersom vi aktivt arbetar med nyckelord i ett samarbete i ämnena slöjd och svenska. Dock fick vi med oss några handfasta tips på hur det går att dela in de estetiska uttrycken i grupper utifrån olika aspekter; formella, funktionella, kulturella och känsla, vilket kan vara till hjälp i fortsatta diskussioner i ämnet samt i utvecklandet av elevernas egna värdering och omdöme kring slöjdarbetet.

Som mitt sista seminarium valde jag att kika in i ett nytänk och kanske ett framtidens slöjd. Det var tre lärare, Fredrik Lindgren, Annika Lorensson, Jennie Haraldsson, Nordlyckeskolan i Göteborg, som berättade om hur de bröt det traditionella och vågade sig på något nytt, ”Tre entusiastiska slöjdlärare berättar hur de vågade bryta gamla mönster i en traditionell slöjdundervisning.” Inspirerande föreläsning om ett vågat steg att förändra och utveckla arbetssätt och undervisning inom slöjdämnet inte tu tal om det. Trots att det handlade om slöjd på högstadiet så fanns det guldkorn att ta till sig oavsett vilken årskurs man arbetar med.  Visst har de goda förutsättningar att lyckas bland annat på grund av studiemotiverade elever osv men det stora är dock att ha viljan, lusten, kraften och energin att förändra för att förbättra och utveckla. Det var heller inte bara lösa boliner utan väl förankrat i pedagogiska teorier utifrån bla Dylan William och BFL. Gamla planeringar kastades ut och nya gjordes med utgångspunkt  i Lgr 11 och med arbetsområden väl förankrade i förmågorna. Allt väl synliggjort för eleverna i digital form via Google-drive. Överhuvudtaget används digitala verktyg genom hela slöjdprocessen.

Som allra sista inslag på två fantastiska dagar äntrades scenen av Frida Arnqvist Engström journalist, författare och  drivare av bloggen Kurbits, om samtida och framtida slöjd och hantverk. Hon har myntat själva begreppet gerillaslöjd och nyligen utkom hennes bok Gerillaslöjd, garngraffiti DIY och den handgjorda revolutionen. Frida kräver också ett helt eget blogginlägg. Hon skakade om och inspirerade och lyfte traditionell slöjd till nya höjder med nya vingar. Som sagt återkommer med hela min upplevelse.

Vad tog jag då med mig från Slöjdbiennalen 2016?  Först och främst den fantastiska känslan av att vara en del i ett sammanhang, att dela intryck och inspirerande föreläsningar med likasinnade och att få frossa i slöjdens nuläge, utveckling och framtid. Det är i samspel med andra som vi utvecklas och det blev väldigt tydligt när vi slöjdlärare fick chansen att mötas under dessa former. Vi vände och vred, diskuterade och inspirerade varandra och det var väl investerade dagar som förhoppningsvis kommer att ge massor med utvecklande ringar på vattnet. Gemensam kompetensutveckling, samplanering, ämnesutveckling, likvärdighet mm mm kommer absolut att stå på agendan på våra träffar framöver och förhoppningsvis är vi alla på plats på Slöjdbiennalen 2018.

När det kommer till slöjden på vår skola, Stocksätterskolan, känner jag att vi faktiskt är på god väg att lyfta slöjdämnet till nya höjder. Lite kaxigt kanske men vi skulle mycket väl hålla för att synas i sömmarna och spikas upp för att visas upp. Vi har förutsättningarna med en mycket driven skolledare, utvecklingspotential, vilja, engagemang, kompetens och god kunskap i slöjdämnets betydelse för elevers framtid samt samhället i stort. Vi arbetar med elevdokumentation i digitala miljöer, vi använder digitala verktyg för synliggörande av elevers slöjdprocess och slöjdarbete, vi arbetar medvetet med nyckelord, ämnesspecifika begrepp i samarbete med ämnet svenska, vi integrerar slöjden i flera andra ämnen, vi knyter ny, modern teknik med traditionella slöjdtekniker och vi arbetar medvetet för att göra slöjden meningsfylld och lustfylld. Rolig helt enkelt! Nya ledord är dock att PRÖVA och OMPRÖVA, det är ju faktiskt vad slöjd och utveckling handlar om.