Mina dagar är fyllda av frågor. Mina egna, vanliga, vardagliga frågor. Frågor jag ställer mig själv om vad jag gör och varför jag gör det. Hur jag ska göra det och också när och med vem eller vilka. Utöver mina frågor som ständigt är närvarande fullkomligt överöses jag av elevfrågor. Hur förberedd jag än försöker vara så ställs jag inför frågor från elever som jag inte kan svara på. Ibland kanske jag inte vill just då, det passar helt enkelt inte. Då försöker jag alltid spara på frågorna. Min whiteboard är full av frågor och mitt skrivbord är fullt av post-its med frågor som är till en annan gång. Med elevernas hjälp ser vi till att en annan gång blir av. Kanske inte att vi får ett svar men frågan får sin tid. En annan gång får inte bli till ingen gång. Och allas frågor är viktiga för den som ställt den.
Blandad kompott
Ögonblick!
Det finns ögonblick som jag skulle vilja konservera och ta fram en dyster och tung dag. 
Ögonblick av möten och lärande. Jag har förmånen att i mitt jobb kunna samla på mig dessa ögonblick. De sker varje dag även om jag inte alltid hinner uppmärksamma dem. Där är aha-upplevelser hos eleverna när de upptäcker att de kan något utan att veta om det. Där är också ljudandet av bokstäverna som till slut bildar ett ord och eleven förstår att hen faktiskt har läst – och förstått. När lärandet blir synligt inte bara för mig utan framförallt för eleverna då infinner sig dessa ögonblick. Ibland är det två glittrande ögon som lyser som solar för att eleven fått just den hjälp som behövs för att hen ska klara uppgiften. Ibland är uppgiften något som kan tyckas vara simpelt men är stort när man klarar det, som till exempel att balansera en fjäril på en penna.
Topp 100!
Det är mycket hundra nu. Hundra bollar i luften, hundra dagar att blogga och topp 100 i Webbstjärnans tävling. Helt otroligt! För andra året i rad får min klassblogg den stora äran att få vara topp100. Det är en väldans massa bra lag som deltar och konkurrensen är stenhård. Därför känns det extra roligt att få bekräftelse på att det jag brinner för och tror på, uppmärksammas på detta vis. Märkligt hur det kan bli ändå. Det som började med ”låtsasbloggar” i pdf-dokument för många år sedan har utvecklats till ett bloggande vi ens inte kunde drömma om. Jag är så glad över att ha fått denna möjlighet och att rektorer och kollegor har stöttat och utmanat. Framförallt är jag tacksam över det brinnande intresse mina elever har visat och alla föräldrar som gett sitt medgivande.
Nostalgi!
För precis ett år sedan fick jag ett telefonsamtal från Webbstjärnan. De berättade att vår klassblogg hade blivit nominerade i Webbstjärnans tävling. Det innebar att vi, jag och fem elever skulle få åka till Stockholm och vara med på prisutdelningen. Nu sitter jag här ett år senare och läser om oss på Webbstjärnans hemsida. Tänk att ha fått vara med om detta tillsammans. STORT!
Läs mer på Webbstjärnans sida!
Blogg100
Nu har jag gjort det. Ingen återvändo eller ångervecka. Dags att lägga in en högre växel och öka till 100. Kort eller långt, viktigt eller oväsentligt. pretentiöst eller bara svammel, stryk det som ej önskas – ett inlägg om dagen ska det bli i HUNDRA dagar. (Hoppas jag!)
Värdefulla dagar!
Det ekar ganska tomt i lokalerna där det annars sjuder av liv. I klassrummet är tystnaden det enda som hörs men från fritids och skolgården hörs dämpade stämmor. Påsklov för många men inte för alla. En del väljer och andra har inget val. Jag klagar inte, jag har valt. På mer än ett sätt faktiskt. Även om ferierna är ett minne blott finns alltid semester som alternativ. Jag väljer att blanda, jobba några dagar och semestra en. Vi är några själar på jobbet som flitigt använder tiden. Kafferasterna eller snarare kafferasten är inte långvarig. Alla har fullt upp med sitt. Vi ropar efter varandra om någon missar i arbetsivern. Ja, vi till och med ringer om någon saknas allt för gemenskapens skull. Stämningen är härlig, varm och generös. Vi pratar, diskuterar och tipsar varann. Det är högt i tak och tonen är god. Kollegor som respekterar och respekteras precis som det ska vara. Visst är det påsklov för en del men värdefulla dagar för oss.
Forskning för klassrummet – vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken
Skolverket har gett ut kunskapsöversikten Forskning för klassrummet – vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken, där de har samlat klassrumsnära rön som diskuterats flitigt på senare år.
De skriver att översikten är tänkt att ge en riktning och inspirera till ett forskningsbaserat arbetssätt utifrån bland andra Magnus Levinsson, John Hattie, Helen Temperley och Dylan William.
I kunskapsöversikten kan du läsa om:
- Den kritiskt reflekterande läraren
- Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet – vad är det?
- Lärarledd undervisning
- Verktyg i en lärarledd undervisning
- Lärarnas professionsutveckling och kollegialt lärande
- Formativ bedömning
- Inkluderande arbetssätt
- Pedagogiskt ledarskap
- Huvudmannen och rektor skapar förutsättningar för skolans arbete
”För att skolan ska kunna göra skillnad för alla barn och elever är det viktigt att forskning inte upplevs som så långt borta från det som händer i skolan. För att skapa förändring måste lärare och rektorer kunna lägga ihop kunskap som kommer utifrån från forskning med den kunskap som bara läraren själv har om vad som fungerar just här och med denna specifika grupp elever. I det lärandet möts det allmänna principiella och det specifikt praktiska.” (s 15)
Tydlighet kring lärandets mål och innehåll
Lundahls fem strategier kring bedömning för lärande har givit mig en sådan stödstruktur som lärare. Jag behöver tydliggöra och konkretisera målen så att eleverna förstår vad de innebär och hur de ska göra för att nå dem. Om eleverna delar skolans intentioner och skolans kriterier för framgång blir lärandet större. Jag behöver skapa synliga tecken på lärande och ge feedback som för lärandet framåt. Dessutom behöver jag få eleverna att vara aktiva som resurser för varandra och få dem att i allt högre grad äga sitt eget lärande.
Rent konkret betyder det att kursplanemålen behöver brytas ner i kortare delmål, att de kontinuerligt finns med och återknyts till i den dagliga undervisningen, att jag benämner och visar på de framsteg som eleverna gör, att jag organiserar aktiviteter där eleverna får reflektera över sitt eget lärande och sin egen insats för att lära. Här ser jag självvärdering med hjälp av bedömningsmatriser med kvalitetskriterier som ett bra verktyg för att utveckla den önskade metakognitionen kring det egna lärandet. Nya Språket lyfter är också ett bra exempel på detta. Kamratbedömning med hjälp av metoden två stjärnor och en önskan är en annan sak som jag av erfarenhet vet brukar leda till positiv eftertanke och god utveckling av lärandet.
Elevrespons och kamratbedömning utifrån måluppfyllelse.
Jag har arbetat mycket med att eleverna ska ges möjlighet att reflektera över sina lösningar i matematiken. Ett sätt som jag har använt och som har tagits emot väl av eleverna är att man jobbar med problemlösning omkring en gemensam frågeställning. Jag brukar först låta eleverna arbeta enskilt några minuter för att komma igång. Därefter sätter de sig parvis och resonerar om sina lösningar. De ska sedan arbeta fram en lösning tillsammans som de ska berätta om för klassen. Vi dokumenterar alla lösningar genom att fotografera gruppernas lösningar med kameran som finns i en Ipad. Därefter får alla berätta om och redogöra för hur de har resonerat, samtidigt som vi tittar på lösningen på en Smartboard. När grupperna har visat sin lösning, kan kamraterna få ge positiv respons men även komma med något förslag på hur lösningen skulle kunna förtydligas eller förbättras. På så sätt blir eleverna mer medvetna om vad som är viktigt ha med för att nå en högre måluppfyllelse. Det är även ett bra sätt att få igång en dialog och ett resonemang kring matematik där även olika strategier kan belysas. Vi lyfter goda kvaliteter på ett naturligt sätt och belyser goda strategier vid problemlösning där eleverna själva är delaktiga.