Under mina år som klasslärare har jag använt mig av ”Two stars and a wish” som bedömningsverktyg. Det är en metod som kan användas vid formativ kamratbedömning och elevers självvärdering. Den kan också användas som en direkt formativ respons av läraren. Metoden går ut på att söka efter styrkor och svagheter i klasskamraternas arbeten och på så sätt koppla innehållet till målen. Detta sker genom att ge två stjärnor/beröm och en önskan/ett förslag på något som kan utvecklas. Vid kamratbedömning krävs det ett tillåtande klimat i klassrummet samt en hel del träning för att eleverna ska fokusera på konstruktiva saker. Det krävs också att läraren ger eleverna verktyg i form av olika konkreta metoder. Därför är modellen svårare att använda i slöjdämnet eftersom tiden är begränsad till en lektion i veckan. Jag har själv provat på olika varianter och sökt efter liknande metoder via internet som jag kunde använda i slöjden med eleverna. Så av en slump fann jag en engelsk variant på Pinterest, ”321 Art: written reflection/self-assessment”. Jag föll omgående för konceptet och såg potentialen till utveckling av ett användbart och välbehövligt verktyg för elevernas självbedömning i slöjdämnet. Min version fick rubriken 321-självbedömning och det står för att eleverna ska uppge tre saker de lärt sig inom ett arbetsområde, två saker de är nöjda med och en sak de anser att de kan utveckla/förbättra. En enkel, snygg och lockande layout är tänkt att inspirera eleverna till att vilja skriva och visa upp sin självvärdering. Det är också en bra inkörsport för de yngre eleverna till den dokumentation och utvärdering som krävs i de högre årskurserna. Vi är precis i startgroparna och hittills har det varit ett positivt mottagande av eleverna. Ibland finner man det man söker på de mest otänkbara ställen.
Här finns min version att ladda ner, ändra efter behov och använda fritt, 321-sjalvbedomning.
”Strömma innehåll trådlöst från din iPhone, iPad eller iPod touch med hjälp av AirPlay, Med AirPlay kan du strömma musik, bilder och videor till din Apple TV eller strömma musik till dina AirPort Express- eller AirPlay-kompatibla högtalare. Och med AirPlay-skärmdubblering kan du visa din iOS-skärm på din Apple TV.”
Apple TV (förkortas ATV) är något som jag för första gången mötte i skolans värld på ett studiebesök på en skola i London under Bett 2016. Efter att i flera år använt Smartboard i min undervisning och ser det som guds gåva, har det dock alltid varit en begränsning med alla dessa kablar. Inte bara bristen på rörelsefrihet utan också det slitage på bla VGA-kabeln det innebär med inkoppling och urkoppling. Apple TV innebär att jag närsomhelst varsomhelst i slöjdsalen kan koppla upp det jag vill visa, trådlöst (airplay), via min Ipad eller elevernas. Tex när eleverna ska börja med symaskinen och lära sig att trä den kan en elev filma mig och alla kan tydligt se via stor skärm hur det hela går till. Eleverna kan också visa sina arbeten från sina enheter vilket öppnar för fler möjligheter till formativa bedömningsprocesser. Det är ett fantastiskt verktyg och jag upptäcker hela tiden nya möjligheter och idéer. Läs mer på Apple support om det rent tekniska och vad som krävs i utrustning mm.
Susanne Kjällander forskar kring barn/elevers digitala lärande och kanske då framförallt små barns. Hon pratar om att dendigitala tekniken förändrar lärandet och det tror jag vi är ense om, men frågan är om vi ändrar vårt sätt att tänka utifrån det. Vi håller gärna en fot i var gränsland, lite nytt blandas med hur det alltid har varit. Kjällander tar upp ett mycket bra och tydliggörande exempel på sin föreläsning. Under arbetets gång tillåts eleverna att använda de digitala verktygen fullt ut. De skriver, forskar, söker, klipper och klistrar men när det så är dags för att testa av elevernas kunskap tas de ifrån sina verktyg och står rätt tomhänta inför den del av arbetet som eleven kanske mest blir bedömd utifrån. Testerna görs ofta skriftligt – för hand! Självklart finns det säkert många som redan är på väg mot nya arbetssätt även inom detta område men vi har lång väg att gå, det är jag övertygad om. Hon pratar också om det osynliga och parallella lärandet som eleverna möter och om att de har flera lärvägar samtidigt. En av hennes avhandlingar visar just på hur elever hela tiden skapar två parallella lärvägar. Den ena, som främstuppmärksammas av läraren, är den som representerar den formaliserade undervisningen och den andra är det lärande som styrs av elevernas lust och engagemang. Den senare, menar Susanne Kjällander, är oerhört svår att riktigt få fatt i. Lärandet pågår hela tiden, men kanske inte på det sätt som var tänkt. Här belyser hon vikten av den formativa bedömningen och hur viktigt att det sker under hela lärprocessen. Som sagt, inga nyheter men visst är det värt att upprepa och framförallt tänka på när de digitala verktygen får allt större plats i vår undervisning och vi står inför att välja ”rätt”.
Dagligen i mitt arbete som lärare så möts jag av bekräftelse och det kanske inte är det första vi tänker på när det kommer till lärarjobb. Det skrivs mycket om lärarjobbet både av lärare själva och andra mer eller mindre insatta. En del av det som skrivs får knappast lärarjobbet att låta inspirerande eller särskilt lockande. Nej, adjektiven som strös över lärarjobbet är sällan av positiv art och i synnerhet inte av de som själva inte jobbar som lärare. Det är högst möjligt att jag generaliserar men min uppfattning är att de flesta lärare älskar sitt jobb medan de som står utanför och tittar in ofta ser lärarjobbets baksidor. Nu menar jag inte att läraryrket inte har sina baksidor eller att jobbet oavlåtligen är positivt men det finns så många adjektiv som kan beskriva fördelarna och skulle behöva lyftas. Ingenting är så bra att det inte går att förbättra och visst är det sant att läraryrket gott och väl skulle behöva uppgraderas rent lönemässigt. Arbetsbeskrivning liksom arbetsuppgifter skulle behöva bli tydligare samt underlättas. Mer fokus skulle behöva hamna på lärarens uppdrag och ansvar mot elevernas utveckling och lärande och mindre på administrativa och andra arbetsuppgifter. Nationell likvärdighet står högt på önskelistan liksom relevant kompetensutveckling. Ändå vill jag säga att jag har världens bästa jobb. Det är spännande, utmanande, varierande och otroligt viktigt. Dagligen får jag vara med om elevers framsteg och ibland misslyckanden men det är det som gör arbetet omväxlande och utmanande. Det ställer krav på mig att vara på tå, att kunna tänka om, vara flexibel och kunna möta och leda vidare. Samtidigt förutsätter det att jag är förberedd, kunnig, påläst och öppen för förändring vilket i sin tur innebär att jag utvecklas hela tiden. Kortfattat kan jag summera läraryrket som ett drömjobb men att det finns att göra för att underlätta för lärarna så att vi orkar hela vägen fram och ut.
Under min tid som klasslärare på lågstadiet hämtade jag ofta och gärna inspiration från Kjell Staffans guldgruva via hans sajt kjellstaffans.fi.
Kjell Staffans har arbetat som speciallärare på skolorna i Vasa, Finland i 35 år och är numera pensionerad. Hans uppdrag har varit att samarbeta med klasslärare och elever och då främst med läs- och skrivinlärning. På sin sajt har han samlat material som är ämnat för specialpedagoger, speciallärare, klasslärare, studerande och andra intresserade. Allt är fritt att användas (dock inte i kommersiellt syfte) och enkelt utskrivningsbart i pdf-format.
Clipart, Philip Martin http://www.phillipmartin.com/
Vilken dag! Med betoning på det positiva. En kompetensutvecklingsdag fylld med matnyttigt riktat mot slöjdlärare. Det är inte var dags mat och inte ens årets. Tror inte ens att det har hänt tidigare, att alla slöjdlärare i kommunen får åka iväg på en gemensam fortbildning samtidigt. För det är just det som är poängen, vi får en gemensam plattform att förhålla oss till, något att utgå från när vi ska vidare mot en mer likvärdig slöjd för våra elever i kommunen. Vi har alla olika bakgrund vad gäller utbildning och erfarenhet vilket är ett stort plus och en enorm tillgång i vårt slöjdnätverk men det innebär också att det kan spreta i hur vi ser och tolkar olika saker som bedömning mm. Det här känns som startgropen för en utveckling i slöjdämnet och dess undervisning samt lärande som till syvens och sistens kommer våra elever till del. I tre år har vi träget träffats två – tre gånger/termin och vi har utvecklats från att vara en kanal för uttryck kring missnöje och dåliga förutsättningar till att sätta slöjden i fokus, synliggöra dess vikt och betydelse och få en samsyn kring styrdokument och kunskapskrav.
Det är en ynnest att få vara en del i denna process, att se utvecklingen och känna den vilja och energi som finns bland dessa mycket kompetenta kollegor. Hur denna satsning som kommunen gjort på slöjdlärarna tas an med ambition och energi. Att det här kommer att göra skillnad känns tydligt och att det kommer att bära frukt långt framöver. Nu har vi ett väl etablerat slöjdnätverk, vi har tagit det första steget (av förhoppningsvis fler) mot gemensam kompetensutveckling och nästa mål att checka av är en centralt förankrad ämnes-och resultatkonferens med fokus på slöjd.
Efter julledighet och när arbetet startas upp brukar det plinga till oftare än vanligt i mailboxen. Alla är ivriga att vara med och fylla den nästintill oskrivna agendan som en ny termin innebär. Det är mycket information att ta in, förändringar som ska till och möten att notera. Mitt i detta flöde dyker ett välbekant namn upp som bara i sig signalerar utmaning, utveckling och entusiasm. Precis när jag själv tycker att jag trampar lite på samma ställe och mest bara underhåller och inte utvecklar i mitt arbete med IKT, så dimper det ner en bekräftelse på motsatsen. Avsändaren skriver att hon googlat på QR-kod och broderi och då fått upp mitt namn som första länk. Spännande! Såklart var jag tvungen att testa och mycket riktigt där dyker slöjdbloggen upp och vårt arbete med korsstygnsbroderi i form av just QR-kod. Anledningen till hennes mail var om det var ok att använda vårt arbete kring detta för att visa upp, hör och häpna, på ett hotell i London. Min gissning är att det är i samband med Bett. Så lägligt denna fråga kom och det är inte bara tanken på att vårt slöjdarbete uppmärksammas och syns som gör mig glad och stolt utan även att det faktiskt innebär att jag/vi hänger med. Om vårt arbete med att brodera QR-koder är värt att visas upp som exempel på arbete i skolan med digitala verktyg måste det väl ändå bevisa att vi befinner oss där i spetsen ändå. Hursomhelst så ger denna respons både ny energi och vilja till fortsatt utveckling. Som alltid funderar jag på mina elevers roll i detta och hur jag ska förmedla så att de kan känna samma kick som jag och det slår mig tydligt hur viktig denna respons är för oss alla. Hur viktigt det är att eleverna ska få känna samma stolthet och glädje över sina arbeten och vad det faktiskt gör med oss alla att ens arbete blir synliggjort och bekräftat. Tack Gunilla!
Från och med hösten 2018 har jag en ny kostym att ta på mig, samtidigt som jag hänger in en annan i garderoben – långt in. Det handlar inte om att det är fel på utseendet eller storleken och heller inte om färg eller snitt. Eller så är det alltihop det handlar om, egentligen. Kanske inte om storleken ändå men snittet och att de passar inte riktigt ihop, kostymerna alltså. Den ena är definitivt inte finare än den andra, det är bara det att de matchar inte, de funkar inte att kombinera och tillsammans är de en för mycket, helt enkelt. ibland handlar det såklart inte om kostymer och kavajer utan om uppdrag och roller. Att sitta på två stolar, ha för många kockar till soppan etc, det funkar inte bra och särskilt inte för mig. Jag gillar att ha många bollar i luften och än fler strängar på lyran men sunt förnuft får ibland råda över viljan och orken. Jag har tagit kliv jag aldrig trodde att jag skulle ta, jag har lagt annat på hyllan som en gång gav mig ett kvitto på att jag valde rätt – då, och jag har kanske bränt broar som jag inte vill se brinna. Vad vet en? Hursomhelst har jag släppt mitt försteläraruppdrag, inte för att jag inte gillade det utan för att det inte passade samman med mitt uppdrag som biträdande rektor. Trodde aldrig att det skulle hända men jag har långsamt anpassat mig till tanken och det är definitivt lättare att kombinera med min roll som IT-ansvarig. De går att kombinera. Så hänger där också ytterligare en kostym i garderoben, eller snarare en dress, mjuk, färgglad, snittet är som klippt och skuret och ändå… Det är svårt att kombinera korrekta kostymer med kreativa kreationer utan att någon av dem får sitta illa till och det är stört omöjligt att ha på dem samtidigt eftersom omgivningen inte kan se var de börjar och tar slut. Det är svårt att vara tydlig när ens egna gränser är suddiga och det är inte lätt att vilja mer än det finns timmar på dygnet. När är jag textillärare och när är jag resten? Kanske måste jag försöka att sondera terräng, skaffa en kompass, hitta nya kartor och se mig omkring med andra ögon och inse att målet är detsamma – eleverna i fokus.
Det är dags att slöjden får den plats den förtjänar. Syftet med vår slöjdblogg är att den ska ge det utrymmet samt att synliggöra slöjdämnet och framförallt elevernas alster och lärandeprocess. Här ska digitala verktyg samsas med symaskiner och hammare och i samverkan låta omvärlden få inblick och förståelse för ämnet slöjd.
Bloggen ska stimulera och inspirera eleverna till att dokumentera och dela med sig av sina idéer och sina alster samt koppla skapande-processen med de begrepp som de lär under processens gång och sätta ord på lärandet. Den ska ge utrymme för elevernas delaktighet och ge dem möjligheter att ta del av varandras lärande och idéer. Här finns möjlighet för elever och lärare att reflektera och utvärdera samt ge feedback på de alster som presenteras. Med hjälp av olika digitala verktyg ges eleverna möjlighet att dokumentera och utvärdera sin slöjdarbeten på en mängd olika sätt.
Den är ett unikt verktyg för föräldrar och vårdnadshavare samt andra intresserade att ta del av det som görs och lärs i slöjdsalen. Dessutom finns här möjlighet att kommentera, kommunicera och aktivt delta om så önskas.
Till stor del sköter eleverna själva sitt bloggande, de fotograferar, skriver, filmar och vloggar. På vår skola har fler än 50 % av eleverna annat modersmål och många av dem är nyanlända. Slöjdämnet är ett av de första ämnen där dessa elever får undervisning tillsammans med sina ordinarie klasser utanför förberedelseklass. Bloggen är ett verktyg att både dela, förmedla och ta till sig det lärande som sker i slöjden på det språk eleven behärskar bäst. Vilket i sin tur leder till att andra elever med samma modersmål kan ta till sig det i sitt lärande. Här kopplas bloggandet och lärandet i slöjdsalen med kunskapskrav och mål för att eleverna ska nå en högre måluppfyllelse. En del av det tekniska sköter ”fröken” men tanken är att det också är en process och att eleverna ska lära sig på vägen.
Och vi lär oss:
skriva, fotografera, filma, hantera Ipad och dator.
om internet och vad vi får och inte får.
om källkritik och om upphovsrätt.
om att världen kan läsa och se det vi visar upp.
om hur vi ska uppföra oss, vilket språk som är okej och vilken ton som lämpar sig.
att ta ansvar för det egna lärandet genom att få vara delaktiga och ha inflytande.
att vänta på sin tur och demokratiska processer.
att med hjälp av digitala verktyg lösa problem och hinder som uppstår.
dokumentera utvärdera med hjälp av digitala resurser och koppla det samman med andra ämnen i skolan.
redovisa och presentera slöjdarbeten med hjälp av olika digitala resurser också med en koppling till andra ämnen.
I en värld där internet och sociala medier får en allt större inverkan och påverkan på oss är det viktigt att vi lär oss hantera och kritiskt granska det vi möter. Vi har ett stort ansvar inom skolans värld att ge eleverna kunskaper kring källkritik och hur de ska hantera Internet och det som de möter där. Genom att låta eleverna själva bli producenter kan vi öka deras förståelse för att det de möter via sajter, sociala medier mm alltid har en producent. Vi måste ge dem verktygen till att själva bli medvetna och ta ansvar för att kritiskt granska det detta. Bloggen är ett verktyg för att öka elevernas medvetenhet och förståelse kring källkritik. Ett av bloggens viktigaste syften är att göra eleverna till egna producenter och på så vis öka deras förståelse kring hur de kritiskt ska granska det andra har publicerat på nätet. Om vi öppnar upp för delaktighet, inflytande och samverkan skapar vi förutsättningar för att göra oss till goda, kloka och kritiska internetanvändare.
Den pedagogiska kopplingen
Allt det vi gör och skriver på bloggen kopplar vi på ett eller annat sätt till målen, centrala innehållet och kunskapskraven i Lgr 11. Bloggen knyter samman modern teknik med traditionella hantverk och på så sätt genomsyras slöjden av läroplanens övergripande mål såsom:
• Eleven kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga,
• Eleven kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande,
• Eleven tar ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö,
• Eleven successivt utövar ett allt större inflytande över sin utbildning och det inre arbetet i skolan.
Läraren ska
• samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling.
Hösten 2018 genomförs förtydliganden och förstärkningar i bland annat läroplaner, kursplaner och ämnesplaner för grundskolan med syfte att stärka elevernas digitala kompetens. Med bloggen som verktyg i den dagliga undervisningen är det flera av tilläggen som redan har sin naturliga plats i skolarbetet:
att eleverna blir stärkta i sin källkritiska förmåga, något vi i slöjden arbetar med dagligen när vi söker inspiration till våra slöjdalster
att eleverna ska kunna lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med användning av digital teknik, det här är ju slöjdämnets kärna och de digitala verktygen är obligatoriska i vår slöjdsal redan idag.
att eleverna ska arbeta med digitala texter, medier och verktyg, dokumentation, film, bildhantering mm sker löpande i vår slöjdsal och all utvärdering sker numera med digitala verktyg på olika sätt.
att eleverna ska använda och förstå digitala system och tjänster, vi använder oss av både lärplattor och datorer vilket innebär att eleverna får möta olika digitala system. Vi har också både Smartboard och Apple-TV vilket ger eleverna möjlighet att få visa upp och redovisa på olika digitala sätt. QR-koder, Pinterest, Padlet, Chatterpix är bara några av de tjänster vi använder oss av. För dokumentation använder vi oss av Teams och Notebook vilket möjliggör snabb respons och kommunikation.
att eleverna ska utveckla en förståelse för digitaliseringens påverkan på individ och samhälle, i vårt arbete med att använda sociala media för att synliggöra det vi gör blir det naturligt att ta upp frågor om hur vi uppför oss på nätet, hur kan vi påverka det vi ser och möter på samt hur vi kan hantera det på bästa sätt.
Slöjdämnet ger möjlighet till så mycket mer än bara görande och vi vill visa att slöjden är med i tiden och att den digitalisering vi står inför redan har en naturlig plats hos oss på vår skola. Med vår blogg vill vi visa hur viktigt det är med inflytande, delaktighet och samverkan. Det ligger till grund för den demokratiska värdegrunden och fostrar oss till goda, kloka och kritiska internetanvändare. Vi tror också att vår blogg kan vara till inspiration för andra som är nyfikna och intresserade av att låta de digitala verktygen få en naturlig plats bland hammare och symaskiner.
Det här är en resurs för att visualisera begreppen ental, tiotal och hundratal. Entalsklossar, tiotalsstavar eller hundraplattor dras ut från verktygsfältet i sidan till arbetsytan. Tydligt och enkelt verktyg att använda i matematikundervisningen och framförallt då positionssystemet.
den
