Mina dagar \u00e4r fyllda av fr\u00e5gor. Mina egna, vanliga, vardagliga fr\u00e5gor. Fr\u00e5gor jag st\u00e4ller mig sj\u00e4lv om vad jag g\u00f6r och varf\u00f6r jag g\u00f6r det. Hur jag ska g\u00f6ra det och ocks\u00e5 n\u00e4r och med vem eller vilka. Ut\u00f6ver mina fr\u00e5gor som st\u00e4ndigt \u00e4r n\u00e4rvarande fullkomligt \u00f6ver\u00f6ses jag av elevfr\u00e5gor. Hur f\u00f6rberedd jag \u00e4n f\u00f6rs\u00f6ker vara s\u00e5 st\u00e4lls jag inf\u00f6r fr\u00e5gor fr\u00e5n elever som jag inte kan svara p\u00e5. Ibland kanske jag inte vill just d\u00e5, det passar helt enkelt inte. D\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker jag alltid spara p\u00e5 fr\u00e5gorna. Min whiteboard \u00e4r full av fr\u00e5gor och mitt skrivbord \u00e4r fullt av post-its med fr\u00e5gor som \u00e4r till en annan g\u00e5ng. Med elevernas hj\u00e4lp ser vi till att en annan g\u00e5ng blir av. Kanske inte att vi f\u00e5r ett svar men fr\u00e5gan f\u00e5r sin tid. En annan g\u00e5ng f\u00e5r inte bli till ingen g\u00e5ng. Och allas fr\u00e5gor \u00e4r viktiga f\u00f6r den som st\u00e4llt den.<\/p>\n