Från och med hösten 2018 har jag en ny kostym att ta på mig, samtidigt som jag hänger in en annan i garderoben – långt in. Det handlar inte om att det är fel på utseendet eller storleken och heller inte om färg eller snitt. Eller så är det alltihop det handlar om, egentligen. Kanske inte om storleken ändå men snittet och att de passar inte riktigt ihop, kostymerna alltså. Den ena är definitivt inte finare än den andra, det är bara det att de matchar inte, de funkar inte att kombinera och tillsammans är de en för mycket, helt enkelt. ibland handlar det såklart inte om kostymer och kavajer utan om uppdrag och roller. Att sitta på två stolar, ha för många kockar till soppan etc, det funkar inte bra och särskilt inte för mig. Jag gillar att ha många bollar i luften och än fler strängar på lyran men sunt förnuft får ibland råda över viljan och orken. Jag har tagit kliv jag aldrig trodde att jag skulle ta, jag har lagt annat på hyllan som en gång gav mig ett kvitto på att jag valde rätt – då, och jag har kanske bränt broar som jag inte vill se brinna. Vad vet en? Hursomhelst har jag släppt mitt försteläraruppdrag, inte för att jag inte gillade det utan för att det inte passade samman med mitt uppdrag som biträdande rektor. Trodde aldrig att det skulle hända men jag har långsamt anpassat mig till tanken och det är definitivt lättare att kombinera med min roll som IT-ansvarig. De går att kombinera. Så hänger där också ytterligare en kostym i garderoben, eller snarare en dress, mjuk, färgglad, snittet är som klippt och skuret och ändå… Det är svårt att kombinera korrekta kostymer med kreativa kreationer utan att någon av dem får sitta illa till och det är stört omöjligt att ha på dem samtidigt eftersom omgivningen inte kan se var de börjar och tar slut. Det är svårt att vara tydlig när ens egna gränser är suddiga och det är inte lätt att vilja mer än det finns timmar på dygnet. När är jag textillärare och när är jag resten? Kanske måste jag försöka att sondera terräng, skaffa en kompass, hitta nya kartor och se mig omkring med andra ögon och inse att målet är detsamma – eleverna i fokus.
Det är dags att slöjden får den plats den förtjänar. Syftet med vår slöjdblogg är att den ska ge det utrymmet samt att synliggöra slöjdämnet och framförallt elevernas alster och lärandeprocess. Här ska digitala verktyg samsas med symaskiner och hammare och i samverkan låta omvärlden få inblick och förståelse för ämnet slöjd.
Bloggen ska stimulera och inspirera eleverna till att dokumentera och dela med sig av sina idéer och sina alster samt koppla skapande-processen med de begrepp som de lär under processens gång och sätta ord på lärandet. Den ska ge utrymme för elevernas delaktighet och ge dem möjligheter att ta del av varandras lärande och idéer. Här finns möjlighet för elever och lärare att reflektera och utvärdera samt ge feedback på de alster som presenteras. Med hjälp av olika digitala verktyg ges eleverna möjlighet att dokumentera och utvärdera sin slöjdarbeten på en mängd olika sätt.
Den är ett unikt verktyg för föräldrar och vårdnadshavare samt andra intresserade att ta del av det som görs och lärs i slöjdsalen. Dessutom finns här möjlighet att kommentera, kommunicera och aktivt delta om så önskas.
Till stor del sköter eleverna själva sitt bloggande, de fotograferar, skriver, filmar och vloggar. På vår skola har fler än 50 % av eleverna annat modersmål och många av dem är nyanlända. Slöjdämnet är ett av de första ämnen där dessa elever får undervisning tillsammans med sina ordinarie klasser utanför förberedelseklass. Bloggen är ett verktyg att både dela, förmedla och ta till sig det lärande som sker i slöjden på det språk eleven behärskar bäst. Vilket i sin tur leder till att andra elever med samma modersmål kan ta till sig det i sitt lärande. Här kopplas bloggandet och lärandet i slöjdsalen med kunskapskrav och mål för att eleverna ska nå en högre måluppfyllelse. En del av det tekniska sköter ”fröken” men tanken är att det också är en process och att eleverna ska lära sig på vägen.
Och vi lär oss:
skriva, fotografera, filma, hantera Ipad och dator.
om internet och vad vi får och inte får.
om källkritik och om upphovsrätt.
om att världen kan läsa och se det vi visar upp.
om hur vi ska uppföra oss, vilket språk som är okej och vilken ton som lämpar sig.
att ta ansvar för det egna lärandet genom att få vara delaktiga och ha inflytande.
att vänta på sin tur och demokratiska processer.
att med hjälp av digitala verktyg lösa problem och hinder som uppstår.
dokumentera utvärdera med hjälp av digitala resurser och koppla det samman med andra ämnen i skolan.
redovisa och presentera slöjdarbeten med hjälp av olika digitala resurser också med en koppling till andra ämnen.
I en värld där internet och sociala medier får en allt större inverkan och påverkan på oss är det viktigt att vi lär oss hantera och kritiskt granska det vi möter. Vi har ett stort ansvar inom skolans värld att ge eleverna kunskaper kring källkritik och hur de ska hantera Internet och det som de möter där. Genom att låta eleverna själva bli producenter kan vi öka deras förståelse för att det de möter via sajter, sociala medier mm alltid har en producent. Vi måste ge dem verktygen till att själva bli medvetna och ta ansvar för att kritiskt granska det detta. Bloggen är ett verktyg för att öka elevernas medvetenhet och förståelse kring källkritik. Ett av bloggens viktigaste syften är att göra eleverna till egna producenter och på så vis öka deras förståelse kring hur de kritiskt ska granska det andra har publicerat på nätet. Om vi öppnar upp för delaktighet, inflytande och samverkan skapar vi förutsättningar för att göra oss till goda, kloka och kritiska internetanvändare.
Den pedagogiska kopplingen
Allt det vi gör och skriver på bloggen kopplar vi på ett eller annat sätt till målen, centrala innehållet och kunskapskraven i Lgr 11. Bloggen knyter samman modern teknik med traditionella hantverk och på så sätt genomsyras slöjden av läroplanens övergripande mål såsom:
• Eleven kan lära, utforska och arbeta både självständigt och tillsammans med andra och känna tillit till sin egen förmåga,
• Eleven kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande,
• Eleven tar ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö,
• Eleven successivt utövar ett allt större inflytande över sin utbildning och det inre arbetet i skolan.
Läraren ska
• samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling.
Hösten 2018 genomförs förtydliganden och förstärkningar i bland annat läroplaner, kursplaner och ämnesplaner för grundskolan med syfte att stärka elevernas digitala kompetens. Med bloggen som verktyg i den dagliga undervisningen är det flera av tilläggen som redan har sin naturliga plats i skolarbetet:
att eleverna blir stärkta i sin källkritiska förmåga, något vi i slöjden arbetar med dagligen när vi söker inspiration till våra slöjdalster
att eleverna ska kunna lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med användning av digital teknik, det här är ju slöjdämnets kärna och de digitala verktygen är obligatoriska i vår slöjdsal redan idag.
att eleverna ska arbeta med digitala texter, medier och verktyg, dokumentation, film, bildhantering mm sker löpande i vår slöjdsal och all utvärdering sker numera med digitala verktyg på olika sätt.
att eleverna ska använda och förstå digitala system och tjänster, vi använder oss av både lärplattor och datorer vilket innebär att eleverna får möta olika digitala system. Vi har också både Smartboard och Apple-TV vilket ger eleverna möjlighet att få visa upp och redovisa på olika digitala sätt. QR-koder, Pinterest, Padlet, Chatterpix är bara några av de tjänster vi använder oss av. För dokumentation använder vi oss av Teams och Notebook vilket möjliggör snabb respons och kommunikation.
att eleverna ska utveckla en förståelse för digitaliseringens påverkan på individ och samhälle, i vårt arbete med att använda sociala media för att synliggöra det vi gör blir det naturligt att ta upp frågor om hur vi uppför oss på nätet, hur kan vi påverka det vi ser och möter på samt hur vi kan hantera det på bästa sätt.
Slöjdämnet ger möjlighet till så mycket mer än bara görande och vi vill visa att slöjden är med i tiden och att den digitalisering vi står inför redan har en naturlig plats hos oss på vår skola. Med vår blogg vill vi visa hur viktigt det är med inflytande, delaktighet och samverkan. Det ligger till grund för den demokratiska värdegrunden och fostrar oss till goda, kloka och kritiska internetanvändare. Vi tror också att vår blogg kan vara till inspiration för andra som är nyfikna och intresserade av att låta de digitala verktygen få en naturlig plats bland hammare och symaskiner.
Det här är en resurs för att visualisera begreppen ental, tiotal och hundratal. Entalsklossar, tiotalsstavar eller hundraplattor dras ut från verktygsfältet i sidan till arbetsytan. Tydligt och enkelt verktyg att använda i matematikundervisningen och framförallt då positionssystemet.
Efter att ha läst alla kvalitetsredovisningarfrån alla förskolor och skolor har jag en bild som säger: ”Det går ju bra, vi gör ju bra saker för våra barn och elever.” Det är kloka skolledare med kloka medarbetare som visar stort engagemang och har hjärtan stora som, ja, jag vet inte vad. Men bilden grumlas när jag tänker på de barn som inte får vara med i gemenskapen, elever som i juni inte knäckt läskoden, inte känner sig trygg på rasterna eller inte var behöriga till gymnasiet. Så minns jag Dylan Wiliams ord:” Stop being good, start being better”. Han menar att nöjdhet är utvecklingens värsta fiende. Detta provocerar mig först, att jag inte ska få känna mig nöjd, att inte få lugn och ro någon gång. Ser i skoldebatten att fler känner så.
Dock vet jag att det är viktigt att nyansera bilden så att den går att analysera och lära av. För självklart gör vi saker att vara nöjda över. Det är ju inte det som menas. Snarare att inte nöja sig med att vissa barn och elever inte når målen, eller annorlunda uttryckt – att vi i skolan inte når målen för alla barn och elever.
Vad är det vi gör/inte gör när det blir bra? Vad är det vi gör/inte gör när det inteblir bra? Så frågan om varför, på vilka grunder vi agerar som vi gör. Vet vi att det finns stöd för våra val? Finns förutsättningarna för att göra det som är bäst? Har behoven förändrats? Behöver jag förändra mig, lära mig något nytt eller fördjupat?
Vi är som våra barn och elever. De behöver förstå hur de kan lära sig nya saker för kommande situationer, s k metakognitiva strategier.
För läsåret 2019har följande åtta övergripande utvecklingsområden arbetats fram som särskilt prioriterade. I de gemensamma sammanhangen såsom nätverken, kompetensutveckling och den kontinuerliga uppföljningen och analysen kommer de att ha ett större utrymme än övriga delar i våra uppdrag.
Värdegrund och kultur
Styrning, ledning och systematiskt kvalitetsarbete
Utveckling, lärande och kunskap
Inkluderande lärmiljö
Nyanländas lärande
Förskoleklassen undervisning
Fritidshemmets undervisning
Digitalisering
Effekterna av att förstå sitt eget lärande och kunna nyttja det i
situationer som bjuder på det nya och obekanta är bland det mest
kraftfulla verktyget. Därför är det målet också ett av de viktigare. Också för oss.
Gör din egen utvecklingsplan. Arbetslagets utvecklingsplan. Förskolan/Skolans utvecklingsplan. Hallsbergs skolors utvecklingsplan. Om alla ”JAG”, oavsett roll och position i kedjan, gör vår egen plan för vår egen utveckling vore det väl självaste (***) om vi inte skulle utifrån dessa områden och bli bättre, nå längre, öka måluppfyllelsen. Sluta vara bra – börja bli bättre!
Jag har också mina hjältar och flera av dem är lärare, var lärare och några var mina lärare. Evigt förundrad och beundrande för de som gör skillnad, gjorde skillnad och de som såg och bemötte mig. Vill tro att det är det vi lärare vill, göra skillnad, stå upp när ingen annan gör det, se det lilla som finns att bygga på och förstå att alla barn/elever gör rätt om de kan. Och då är det enkelt att vara lärare, men vi möter barn/elever som inte fixar att göra rätt, som misslyckas och som utmanar oss och då blir det svårt. Svårt att förstå, svårt att stå kvar, svårt att orka vara professionell och i roll, men om vi inte mäktar hur ska barnet/eleven klara det. Den här ekvationen är inte lätt, parametrarna är många och ibland känns situationer övermäktiga och det är då vi måste ha som fokus att om vi inte kan hantera det hur ska ett barn klara av det?
Sedan några år tillbaka har vi ett nätverk för oss slöjdlärare i Hallsbergs kommun. Alla skolor är representerade och vi träffas 2 – 3 ggr/termin. På dagordningen står allt från likvärdig bedömning och kompetensutveckling till gemensamma projekt. Vi har sedan start försökt få till ett gemensamt projekt med utställning som mål och äntligen är vi på g. Efter en del efterforskningar och förfrågningar har vi äntligen fått ett datum för utställning i oktober, nu i höst, närmare bestämt lördag den 20. Platsen för vår utställning kan inte vara mer lämplig och det blir i en miljö som satt Hallsberg och konst på världskartan. Vi pratar såklart om det anrika Bergööhuset. Det blir en årskurs på varje skola som ska vara delaktiga i projektet och tanken är att båda slöjdarterna ska vara representerade samt att slöjdarbetet ska kopplas till Hallsberg eller den ort i Hallsbergs kommun som skolan ligger i. Detta blir också ett ämnesöverskridande projekt där flertalet ämnen kommer inkluderas, historia, geografi, samhällskunskap och såklart svenska. Det finns krafter som försöker påtala att slöjd är något förlegat och som inte hör en modern skola till och vi slöjdlärare vill tillsammans med våra elever visa på motsatsen. ”Den hand som arbetar skapar en hjärna som tänker” sa han så klokt den store Carl Malmsten.
Med ett öga i det redan gjorda, ett i nuet och, ett tredje som kisar in i framtiden söker jag efter signaler, svar och struktur. Dåtid, nutid, framtid. Nu har jag inte tre ögon så jag får vrida på huvudet, läsa gamla anteckningar och skissa på lösningar och modeller.
”Den blomstertid nu kommer” innebär för oss som jobbar i skolan att gå från ett lärår, via välförtjänt ledighet, in i nästa. Vi pustar ut och laddar om. Vi kramas, vinkar och gläds. Någon tår kanske tränger sig fram. Önskar lycka till. Hoppas att vi gjort tillräckligt.
För våra barn och elever är sommarlovet och ledigheten också avslut och början på samma gång. De lämnar oss i full blom, precis som naturen, och de kommer att växa och utvecklas, av sina erfarenheter. Om inte på exakt samma sätt som i skolan och i förskolan, så minst lika mycket. Sol, regn, bad. Lek och bråk. Skrubbsår och motgångar. Upp och hoppa igen! Och framgångar.
Jag har några frågor inom mig som lyder: Har jag gjort rätt? Hur vet jag att jag gjort rätt? Jag letar i mina anteckningar, söker i mapparna, bland bokstäverna och siffrorna. Drar mig till minnes några händelser och inser att det är lite blandat. Mycket har blivit rätt. Visst har blivit nästan rätt, somt blev inte rätt alls. Känns tufft att inse och erkänna. (Behöver en kaffepaus.)
När jag ömkat mig en stund och det sista kaffet kallnat, sätter jag mig åter vid mitt skrivbord. Jag säger till mig själv: Upp och hoppa igen! Det här är mina skrubbsår och de läker. De påminner mig och lär mig.
En del av lärarjobbet innebär att det är många bollar som ska hållas i luften – samtidigt. Det är inte alltid en vet hur eller var bollen kommer att landa och ibland inte ens vilken färg bollen har. Ibland kan det kännas utom kontroll och ibland inger det endast känslan av utmaning. Det är ändå en del av det som gör arbetet spännande och roligt. När så lärarjobbet fylls på med fler uppdrag utanför klassrummet ökar bollarnas antal och färger vilket kan både kännas tungt, ansvarsfullt och utvecklande. När oket/ansvaret blir tydligt utkristalliserat slår kontrollbehovet till, i alla fall på mig. Det behöver inte betyda något negativt utan blir ofta till en morot och en ”push” att driva saker framåt och då först och främst mig själv. Som IKT-ansvarig på skolan kan ibland mitt ansvar kännas luddigt och i praktiken handlar det mycket om att lösa akuta problem – här och nu. Det är lösenord, nätverk, dator- och skrivarproblem mm mm. Absolut driver jag, tillsammans med rektor, utveckling utifrån verksamhetens behov, hela tiden med fokus på att komma vidare, få alla med på tåget och känna att vi är i progression. När det så dimper ner möjligheten att ta ett stort kliv framåt och uppåt, till och med, gör vi allt för att ta chansen och utnyttja den. I mitt fall handlar det då om att använda kontrollbehovet till en kraft och göra mitt yttersta för att vi ska lyckas i våra satsningar. Av den anledningen bestämde jag mig för att satsa helhjärtat på att genomföra kurserna som innebär att jag får kalla mig för ”Apple teacher”. Till att börja med är det åtta kurser för Ipad att gå genom och klara testerna för att få titulera sig ”Apple-teacher”, sedan öppnar det fler möjligheter till fler kurser/utbildningar. Dessa kurser ger kunskap om hur en Ipad och dess appar kan användas på ett mycket mer funktionellt och kreativt sätt än vad jag har förstått och haft kunskap om. Och det är med lite lättnad men också stolthet som jag nu klarat av de steg som krävs och får äran att lägga till signaturen/loggan som ”Apple-teacher” på min blogg och i mitt CV. Nu ska dessa kunskaper omsättas i handling i undervisning och förhoppningsvis spridas i vår verksamhet med målet att fler av skolans lärare genomgår dessa kurser och få titulera sig ”Apple-teacher”.
Befinner mig på SETT och har av vana en biljett mot styrning- och ledningsspåret. Det ger möjlighet att välja bland de riktade föreläsningarna mot just styrning- och ledning men samtidigt möjlighet att blanda upp med alla kreativa och inspirerande föreläsningar som pågår i övrigt…fram till i år. Nytt för i år är nämligen att alla som valt mitt spår endast får gå på de föreläsningar som pågår i just den stora M2-salen. När jag nu kollar igenom programmet för vilka föreläsningar som pågår i övriga salar under SETT känns det lite bittert.
Samtidigt är det inte värt att klaga. Föreläsningsämnena var under första dagen väntade men ändå givande. Nya dataskyddsförordningen (Johan Wahlström) fick en slot, strategier för smart rekrytering (Cecilia Nyblom) en annan. Avslutade gjorde Abdul Chohan, medgrundare till Olive Tree Primary School och för den som sett Abdul Chohan tidigare var även det väntat att just han skulle få avsluta. Han är nämligen såväl fantastiskt inspirerande som karismatisk.
”Tänk allt som idag är möjligt att genomföra i form av undervisning och pedagogik och som för tjugo år sedan ansågs omöjligt” – i detta tar synen på digitala verktygs självklara roll i undervisningen sitt avstamp hos Chohan. Detta är vad som karaktäriserar Olive Tree och här finns många intressanta idéer som är fullt möjliga att kopiera rakt av. Grundkravet att alla lärare ska vara aktiva i att dela framgångsexempel via Twitter exempelvis. Eller den obligatoriska fredagsfikan där man får dela med sig av det bästa man gjort under veckan men även det som inte alls gick som det var tänkt (”Best failure”). Det är häftigt vad mycket Chohan får med under sina dryga 45 minuter.
Från mässgolvet var kanske Tieto de som överraskade mest. De bröt på något sätt mot mina förväntningar även om jag vet att det händer mycket inom Tieto just nu. Deras arbete med att del för del renovera och modernisera Edwise visades via bild. Nya moduler för förskolan och vårdnadshavarappen visades i demoformat men det allra mest intressanta var lanseringen av samarbetet med Haldor. Haldor har sedan en tid arbetat med att skapa en slags lärplattform i Microsoft Teams. Via denna kan man administrera uppgifter, koppla till kursplaner, ge formativ feedback/-forward och för eleven hjälpa till att strukturera vardagen. Detta kopplas nu mot Tieto och för oss som använder såväl Edwise som Office365 vore steget inte långt likväl som fullt naturligt. Ett sannolikt scenario vid en sådan förändring vore då att ”Rum”/”Arbeten” i Edwise skulle försvinna och ersättas av integrationen mot Teams istället.
Här finns en kortare video som visar Haldor:
https://youtu.be/1CLZ86m8SU8
Hör gärna av er till mig om ni har mer intresse av Haldor/Edwise.
Vad är kultur? En tänker genast på teater och musik, en annan på bakterier. I detta sammanhang är kulturen den gemensamma ”myllan” där små och stora människor växer. Som ansvarig för trädgården gäller det att vara väl förtrogen med myllans beskaffenhet, så att de små fröna kan gro och plantorna växa. Skolans barn, elever och medarbetare blir i denna bild frön och plantor, alla med rätt att ”bli sitt bästa jag”, rätt att blomma. I skolan är vi alla lite av trädgårdsmästare. Vi luckrar, sår, gödslar och vattnar, så att de alla, tomaten, mandelpotatisen och maskrosen, kan blomma.
Genom kulturanalyserna som genomförts i förskolan och skola har alla, barn och elever och medarbetare, bidragit till att ge en bild av den gemensamma kulturen. Vi beskriver kulturen som ”öppen och generös” eller ”inskränkt och intolerant”, eller någonstans däremellan. Med denna kännedom är det möjligt att förstå varför visst växer och somt vissnar. Vi har en förklaring till varför våra envisa försök att förändra, förbättra och göra nytt lyckas eller inte lyckas. Är det så att vi gång efter annan försöker att odla mandelpotatis i lerjord i stället för sandig jord? Är det så vi gång efter annan driver upp rangliga tomatplantor i kraftigt ljus, när de föredrar mörker och värme? Är det så att vi gång efter annan försöker hindra den egensinniga maskrosen att slå rot, när den tar sig upp oavsett? I så fall behöver vi tänka om.
Inom ramen för skolans uppdrag finns massor av möjligheter att möta alla, även om det inte alltid är enkelt. Många behöver samma eller liknande, några behöver anpassade förhållanden. Den pedagogiska professionen ger ett frirum för detta, att göra didaktiska val. Det frirummet måste vi jobba för att erövra.
Den rådande kulturen påverkar oss i hur vi upplever vårt frirum och hur vi nyttjar det. Generös kultur ger stort frirum och inskränkt kultur ett begränsat och trångt frirum. I processen kan det innebära att vi skrapar i och slår emot. Ibland är det nödvändigt att utmana, både kulturen och ramen, för att nå dit vi ska. Ganska ofta är det nödvändigt att utmana sig själv!
Förresten: Är du en mandelpotatis, tomat eller maskros?
när det inteblir bra? Så frågan om varför, på vilka grunder vi agerar som vi gör. Vet vi att det finns stöd för våra val? Finns förutsättningarna för att göra det som är bäst? Har behoven förändrats? Behöver jag förändra mig, lära mig något nytt eller fördjupat?
