I något flöde, någonstans ute i Cyberspace dök det plötsligt upp saker som jag knappt trodde fanns. I alla fall inte något som skulle rymmas inom slöjdens väggar. Jag försökte hitta begrepp att söka vidare kring och slängde ur mig frågor i alla medier jag kunde komma på. Och det fanns massor med träffar på filmer, på instruktioner, tips och idéer. Det mesta på engelska och ärligt insåg jag att jag behövde kompetensutveckling. Vi pratar teknik, parallellkopplingar, strömbrytare, batterier, konduktiv tråd, LED-lampor mm mm. Det är begrepp som ”Makers”, ”wearables”, ”Lilypads” och en helt ny värld öppnas för mig. Jag är oerhört intresserad av teknik när det kommer till digitala verktyg etc men det här är absolut inte min avdelning. Mitt i allt detta sökande dyker så ett namn upp lite mer, lite tydligare och framförallt hon är slöjdlärare. Eva Söderberg är namnet och så småningom letar jag upp hennes fina webbsida Slöjd 2.0, som för övrigt är en godbit att frossa i för en slöjdlärare och alla andra också för den delen. Hursomhelst är det nu det börjar hända saker. Jag hittar fram till sajten Hjärna med händer. Det finns någon som redan gjort det jag vill göra med mina elever nämligen koppla samman modern teknik med traditionell slöjd. Hur coolt som helst. Här finns svar på mina funderingar och frågor men otålig som jag är vill jag ha lösningar på mina egna frågor – direkt. Mitt i varmaste sommarlov tar jag en chansning och skickar ett mail till Eva och tänker att kanske, förhoppningsvis kommer hon att svara. Svaren som jag är ute efter handlar om vilket material som krävs för att få ett traditionellt broderi att bli lysande, var materialet finns att köpa, vad det kostar etc. Jag tänkte att får jag bara veta vad för ”grejer” som krävs fixar jag nog resten och jag kan ju ta hjälp av kollegor som faktiskt undervisar i ämnet teknik. Svaret kom blixtsnabbt! Jag fick en lista med exakt vad som behövs och dessutom länkar till inköpsställe och tips på andra alternativ. Helt otroligt vad internet, sociala medier och goda kollegor kan göra skillnad. Med Evas lista i högsta hugg tog jag ett djupt tag i kistbotten på slöjdkassan och beställde, på vinst och förlust. Massor med frågetecken att räta ut. Skulle det funka och skulle det vara värt kostnaden? Skulle jag kunna inspirera och entusiasmera eleverna på det sätt jag förväntade mig? Var det möjligt att genomföra med år 5? En del av materialet tog sin lilla tid att leverera och vi fick dra igång ett annat slöjdprojekt till att börja med. Dock informerades eleverna om det kommande projektet ”Traditionella tekniker möter modern teknik” med underrubrik ”Miljökasse av ekologisk bomull med traditionellt broderi och applikation med inslag av modern teknik.” Det mottogs väl men fortfarande inga ”grejer” och när de väl dök upp var tillfället inte det bästa och tiden för mig att pröva och ompröva fanns inte riktigt. Så kom Slöjdbiennalen 2016 och med den ett seminarium med Eva Söderberg, IRL. Det blev startskottet och nu är vi igång eller i alla fall i planeringsstadiet och det är fantastiskt.
Så till mötet med Eva. Att bara få träffa denna inspirerande, glittrande kollega som brinner för att utveckla slöjdämnet och sprida sin energi till andra är en ynnest. Eva lyfter slöjden i sammanhang som ligger utanför det traditionella vilket också ger slöjden nya vingar och andra utsikter. Hon pratar om begrepp som Makerkultur, Makerspace, datalogiskt tänkande och programmering och lyfter fram möjligheten att koppla samman dessa med slöjdämnet. Det är inte tal om att byta ut slöjden till förmån för ovanstående utan Eva anser att det redan är en del av slöjdämnet. Hennes jämförelse mellan en virkbeskrivning och programmeringskod är oerhört träffande och ett ypperligt exempel på hur vi kan se kopplingen i tänket inom slöjden. Slöjden är att jämföra med Makerkulturen och DIY (Do It Youself), menar hon och pratar om hållbarhet, att inte slösa, att vara producenter istället för konsumenter och om problemlösning. Med stolthet i rösten ger hon oss bilden av slöjden som ett innovationsämne som lägger grunden till utveckling och gör oss allihop till ”UppfinnarJockar”.
Eva påminner oss om att vi inte ska lägga fokus på den debatt som försöker få slöjden att framstå som förlegad och något som är ur tiden utan se till den positiva trend inom slöjden som också speglas i debatten. I sin föreläsning återkopplar hon till Carl Heath, forskare och designer på Interactive Institute Swedish ICT och citerar från hans artikel ”The hand and the mind”.
”During the introduction of digital technology in schools, and in order to speed things up, voices have been raised to get rid of these subjects concerning crafts, and instead introducing subjects to do with the digital, such as computer programming and digital design. I ask myself why we would want one instead of the other, when both perspective ties neatly into each other, thus creating a basket if subjects focused on innovation, making, design and crafts.”
Det ger ändå en bekräftelse om slöjdens värde när den lyfts utanför sitt sammanhang, i en helt annan kontext och av någon annan än en slöjdlärare. För sanningen är precis som Eva säger i sin föreläsning att slöjden har många gånger krävt sin försvarare och alla som lyfter slöjdens betydelse behövs. 
Tack Eva för den glöd du förmedlar och för att du får oss slöjdlärare att vilja ta ett steg till, se möjligheter istället för svårigheter och framförallt att du delar med dig till oss andra. Jag älskar mitt jobb som slöjdlärare, jag vill gärna ligga i framkant, hänga med i den utveckling som sker och kunna ge mina elever förutsättningar att möta framtiden med kreativitet och innovationsanda. Med goda kollegor som Eva blir det möjligt. Vi är ju alla ”Makers”!