Safeshare – en sajt som gör Youtubeklipp reklamfria.

Om det inte finns på Youtube så existerar det inte, brukar mina barn säga hemma. Och visst kan det kännas som om det ligger en liten sanning i det. Det är en outsinlig källa med film, musik, instruktioner, beskrivningar mm mm. Vill jag veta hur jag ska göra en ”header” till bloggen så är det bara att söka och försöka välja. Vill jag veta hur jag trär en symaskin likaså. För urvalet är stort, till och med för stort ibland. Det är inte lätt att veta vilken kvalitet inläggen har eller om det rentav är skräp. Där finns massor med guldkorn att ta vara på och vi behöver ju inte uppfinna hjulet själva hela tiden men det måste definitivt göras en kvalitetsgranskning innan vi använder filmerna i vår undervisning. Youtube är också ett ypperligt verktyg för att ladda upp egengjorda filmer och sprida dem vidare till exempel på bloggar. Det finns dock gruskorn bland guldkornen som tyvärr är mer av stora stenar, reklaminslagen är ett. Många av filmerna innehåller och till och med startar upp med reklamfilmer av skilda slag och en del av dessa är totalt olämpliga. Någon eller några har dock tänkt till och skapat ett bra verktyg för att förhindra visning av dessa. På sajten Safeshare klistras länken till Youtube-klippet in och vips är reklamen borttagen. Mycket smidigt och enkelt och kanske framförallt otroligt användbart.

Cool text!

Det är alltid kul att kunna göra snygga och coola texter eller loggor. Det finns en webbsajt som har adressen http://www.cooltext.com där det går att göra riktigt uppseendeväckande sådana. Det finns massor med stilar, teckensnitt och färger att välja på. Det färdiga resultatet kan användas i ”headern” på en blogg, till en rubrik i en presentation eller varför inte som en symbol till ett slöjdarbete. Ett spännande och enkelt verktyg som alla kan lyckas med.

Cool Text - Cool Text 201626359087986

Ambassadör för Webbstjärnan!

Jag har den stora äran att få vara ambassadör för Webbstjärnan vilket innebär att jag är behörig att utbilda andra kollegor i bloggande via bloggverktyget WordPress. I veckan ska jag ha premiär, jag ska hålla i min första workshop. Det ska bli otroligt spännande och utmanande. Min förhoppning är att jag ska kunna inspirera och sprida kunskap om vilket bra verktyg och hjälpmedel bloggandet är i klassrummet. Den största utmaningen är att övertyga om att de ska gå all-in och våga satsa till hundra. Det kan vara lite tufft i början, kräver fullständigt engagemang och stjäl mycket kraft och tid men det ger så mycket i slutändan. Som lärare måste en släppa lite av kontrollen och låta kaoset bli kreativt vilket i sig gör eleverna delaktiga i sitt eget lärande. Det är när eleverna själva vill och kan se bloggen som sin portal för lärandet och de förstår att deras lärande är synligt för andra som bloggande når sin höjdpunkt. I mina bloggande klasser har det var och varannan dag kommit förslag och önskningar från eleverna om vad vi kan använda vår blogg till. Vi har skrivit loggbok, publicerat bilder och berättelser samt faktatexter som sedan bedömts av klasskamrater med stöd av ”Two stars and a wish”. Bloggen har samlat redovisningar, prov, läxor och varit ett enormt stöd vid bedömning, summativ till viss del men framförallt formativ. Kopplingen till mål, centralt innehåll och kunskapskrav har fått en väl synlig plats och elever samt föräldrar har kunnat vara med och följa kunskapsutvecklingen. Det är när elever kommer ivriga på morgonen och frågar: ”Vad kan vi göra på bloggen i bildämnet som är kopplat till den blå boken?” som all tid och kraft får sin belöning. Den blå boken är förstås Lgr11. Självklart har jag några särskilda favoriter. En elev frågar om vi inte kan göra frågor på bloggen och kolla vad vi gillar mest. Absolut! Så varje vecka har vi haft en undersökningsfråga på bloggen som någon elev varit ansvarig för. Det kan tex vara ”Vilken dricka tycker du bäst om?”. Frågan görs i ett tillägg 0ch vi hade då fyra alternativ att välja mellan, cola, fanta, mjölk, saft. Eleverna fick till läxa att rösta på sin favorit och som redovisning gjorde vi stapeldiagram. Här fick vi in så mycket av förmågor, centralt innehåll och kunskapskrav att det som från början var en kul grej blev till en källa av bedömningsunderlag. Det finns otaliga exempel på hur bloggen blev centrum för lärande i mina bloggande klasser och hur engagerade eleverna blev och hur fantastiskt roligt det var. Kanske var det ändå hur den krympte gränserna mellan hem och skola och hur vi kommunicerade genom den och på så vis lärde om hur vi ska uppföra oss på nätet som var den stora vinsten. På fyra år tog jag bort en enda olämplig kommentar och den var inget påhopp eller kränkande utan mer utlämnande om eleven själv. Självklart fick vi kunskap om upphovsrätt och blev källkritiska på köpet. En annan vinst som är nog så viktig är den respons vi fått från, inte bara föräldrar utan även andra släktingar men också helt utomstående. Att bli sedd i sitt lärande, hur viktigt är inte det?

Det finns otaliga sätt att använda blogg på i skolan och det är viktigt att en väljer det sätt som passar för en själv och sin grupp. Att ha klassblogg skiljer sig ganska mycket mot att driva en ämnesblogg till exempel. Det får inte bli ett måste, ett ok utan det ska vara förknippat med lust, delaktighet och kreativitet. Det kan bli ganska tufft ibland, när det tekniska strular, texter försvinner i cyberspace eller kaoset uppstår men det är också kunskap och träning av förmågor. Allt går inte på räls och vi lär oss mer av våra misstag än något annat.

Läraryrket

Dagligen i mitt arbete som lärare så möts jag av bekräftelse och det kanske inte är det första vi tänker på när det kommer till lärarjobb. Det skrivs mycket om lärarjobbet både av lärare själva och andra mer eller mindre insatta. En del av det som skrivs får knappast lärarjobbet att låta inspirerande eller särskilt lockande. Nej, adjektiven som strös över lärarjobbet är sällan av positiv art och i synnerhet inte av de som själva inte jobbar som lärare. Det är högst möjligt att jag generaliserar men min uppfattning är att de flesta lärare älskar sitt jobb medan de som står utanför och tittar in ofta ser lärarjobbets baksidor. Nu menar jag inte att läraryrket inte har sina baksidor eller att jobbet oavlåtligen är positivt men det finns så många adjektiv som kan beskriva fördelarna och skulle behöva lyftas. Ingenting är så bra att det inte går att förbättra och visst är det sant att läraryrket gott och väl skulle behöva uppgraderas rent lönemässigt. Arbetsbeskrivning liksom arbetsuppgifter skulle behöva bli tydligare samt underlättas. Mer fokus skulle behöva hamna på lärarens uppdrag och ansvar mot elevernas utveckling och lärande och mindre på administrativa och andra arbetsuppgifter. Nationell likvärdighet står högt på önskelistan liksom relevant kompetensutveckling. Ändå vill jag säga att jag har världens bästa jobb. Det är spännande, utmanande, varierande och otroligt viktigt. Dagligen får jag vara med om elevers framsteg och ibland misslyckanden men det är det som gör arbetet omväxlande och utmanande. Det ställer krav på mig att vara på tå, att kunna tänka om, vara flexibel och kunna möta och leda vidare. Samtidigt förutsätter det att jag är förberedd, kunnig, påläst och öppen för förändring vilket i sin tur innebär att jag utvecklas hela tiden. Kortfattat kan jag summera läraryrket som ett drömjobb men att det finns att göra för att underlätta för lärarna så att vi orkar hela vägen fram och ut.

Webbstjärnan 2016 topp 100

Det här är mitt femte år som jag, tillsammans med mina elever, har ett eller flera lag med i Webbstjärnans tävling. Från början var det bara .se-adressen som lockade och en gratis plats i Cyberspace. Med tiden har jag och mina elever upptäckt vilken fantastisk resurs Webbstjärnan och Internetstiftelsen är. Det är inte bara support kring bloggverktyget WordPress utan det handlar om allt som vi behöver veta och kunna inför mötet och användningen av internet som digital lärresurs. Tävlingen ger ju såklart lite krydda åt bloggandet men det har mer och mer gått över till att bloggandet är en självklar del av lärandet, ett arbetssätt som passar de flesta eftersom det är så anpassningsbart. När vi startade upp bloggandet var det för att synliggöra det lärande som pågår i klassrummet. Här kunde elever och föräldrar tillsammans ta del av det som pågick och responsen och mottagandet var positivt. Successivt utökade vi arbetet med bloggen och eleverna själva fick ta allt större ansvar med ökad delaktighet och inflytande som följd. Aldrig kunde vi ana att vi skulle gå vidare i någon gallring och att hamna bland topp 100 var mål nog för oss. Med facit i hand kan jag se tillbaka på två fina utmärkelser som ”Årets klassblogg” både 2014 och 2015. En helt fantastisk resa! Nu stundar 2016 års urval och topp 100 listan är publicerad på Webbstjärnans hemsida. Med stolthet kan jag läsa att Stocksätterskolan har inte mindre än sex bloggar med bland dessa 100. Dessutom finns Hallsberg ytterligare representerade med tre bloggar från andra skolor. Det känns som om vårt arbete, mitt och elevernas, har skapat ringar på vattnet och det är något som jag känner mig djupt stolt och hedrad över. En av de sex bloggarna är den slöjdblogg jag startade upp i höstas och det är fantastiskt spännande att än en gång få vara bland de hundra bästa skolbloggarna i Webbstjärnans nationella tävling. Nu håller vi tummarna för Hallsberg, för Stocksätterskolan och inte minst för världens bästa (i mina ögon) slöjdblogg, slöjd-ikt.se.

header

Spindeln – en söktjänst för digitala lärresurser

Spindeln är Sveriges största tjänst för att söka och hitta öppna digitala lärresurser. Det finns i dagsläget fler än 300 000 lärresurser och samtliga är kvalitetsgranskade, De flesta har Creative Commons licens och får såväl användas, förändras och spridas fritt. Även en stor del av UR:s utbud är fritt tillgängligt, dock kräver en del av deras utbud avtal med skola eller kommun för att få använda dem.

Sökningssystemet bygger på att alla lärresurser beskrivs med sk metadata och fungerar lite som en bibliotekskatalog. På så vis blir kvaliteten på sökningar och träffar bättre. Genom att hämta metadata från andra källor, exempelvis UR, LRE och Länkskafferiet, görs deras resurser sökbara via Spindeln.

Spindeln finns länkad på Skolverkets webbplats men det är också möjligt att lägga in en länk på den egna webbsidan, blogg, skolans hemsida eller liknande. Här på bloggen återfinns den i den vänstra spalten, högst upp.

2014-09-14 15.25.29

 

NADJA CASADEI, ATEA, BETT 2016

Kvinnan som intar scenen, gör det med storm. Det är inte tu tal om annat än att denna kvinna har en stark utstrålning och en vilja av stål. Dessutom är hon försedd med ett temperament och ett engagemang som går utöver det mesta. Dynamisk och övertygande får hon oss alla i publiken att blunda och föreställa oss en julafton för x antal år sedan. Hemmet är hennes, en familj där inget överflöd råder men julstämningen är det som räknas. Hon får oss alla att vara närvarande och nästan känna lukten av jul och det är lätt att förstå varifrån hon har fått sin styrka. Det är julklappen från hennes pappa som är storyns kärna, oanvända block med ett par rader nedskrivna av hennes pappa. 

”Varsågod min flicka, många oskrivna blad.

Fyll dem med meningsfulla ord, behåll fotfästet på denna jord, ty framtiden kommer att göra dig oändligt glad.”

Pappa Giovanni

Dessa ord kom att betyda oerhört mycket för Nadja genom hennes svåra och tunga väg men hon får oss också att förstå hur viktig hennes pappa har varit som medresenär på hennes krångliga resa mot framgång och framförallt tillbaka.

Sommaren 2013 börjar Nadjas kropp så sakteliga säga stopp, hon drabbas av svår magsyra och bristningar. Själv ser hon det som ett tecken på hur bra hon är och vill bara mer och längre. ”Aspeppad” driver hon sig själv till EM-kval men en vecka före tävling brister det – hälsenan går av! Nadja beskriver sina känslor med en intensitet och ett självutlämnande och ingen kan förbli orörd. Med en inlevelse som nästan skrämmer återger hon i detalj sina tankar om hur hon ska ta sig tillbaka, vilka förebilder hon ska leva upp till och vad som krävs av henne för att åter äntra friidrottsarenan. Öppet och naket berättar Nadja om sina innersta tankar, tvivel, styrkor och svagheter. Trots rehabilitering och träning fortsätter magen att spöka och till slut går den inte att negligera längre. Blödande magsäck, gastroskopi, biopsi och massor med självömkan, är Nadjas egna ord om vad som händer. När vi når så här långt in i Nadjas historia förstår vi att en avsliten hälsena är en bagatell och en parentes för en kvinna av Nadjas kaliber och det är nu, i och med det förhatliga telefonsamtalet som allt elände verkligen börjar. Ett telefonsamtal från okänt nummer! Hon beskriver händelsen med sådan inlevelse och alla kan vi förstå hur hon än idag drabbas av ångest när hon blir uppringd av okänt nummer. Hur hon sitter där, mittemot sin pojkvän, och äter en frukost på tumanhand. Hur telefonen ringer, numret okänt och en röst som säger: NADJA DU HAR LYMFOM! Lymfom! Cancer! Själv är hon påtagligt berörd av sin berättelse och utan tvivel har hon varje åskådares fulla uppmärksamhet. Hon är bra på det hon gör men också väldigt ärlig och självutlämnande. Hon balanserar hela tiden på kanten att vara överdramatisk men lyckas hålla balansen genom sin humor och självdistans.

Härifrån tar Nadja med oss en på en resa från beskedet cancer, till jag fixar det, till jag ska dö, till jävlaranamma och vad händer om jag ger upp. Hon startar en kamp om livet med 50 % chans att vinna och hon är ju i sanning en enorm vinnarskalle. Hela tiden är hon öppen och pratar med allt och alla, media och sociala medier fungerar som ett läkande. Hon berättar om en process med kamp, smärta och gråt men också om attityd, motivation och om att hålla drömmen levande. Om att inte stå still, att ta ett litet steg framåt om än pyttelitet. Det är ingen enkel match Nadja refererar, nej hon pratar öppet om svårmod och depression och om hur hon lätt fastnade i en offerroll. Men det finns massor med guldkorn i det hon pratar om. Att knyta näven och intala sig själv att jag är starkare än min utmaning är tuff. Att stirra fanatiskt på målet kan stressa mer än att peppa och därför försöka pendla mellan mål och här och nu. Nadja pratar om att vara ärlig inför sig själv, att ”deala” med sin negativa tankar och lära av dem. Att våga ställa sig frågan om vad som händer om vi ger upp och svara ärligt vad konsekvenserna blir av det. På ett förtröstansfullt sätt peppar hon om vårt eget ansvar, ansvar inför oss själva och andra och att det vi älskar alltid är värt en omgång till. Själv står hon där och är beviset på att det går, det går att ta ett steg i taget och ta sig emot målet. Det kommer att bli ”jävligt” tufft, ja hon pepprar sannerligen sitt språk, men det går. Hon är sinnebilden för vilja, styrka, envishet och ”jävlaranamma”. En liten, ganska späd tjej med inte bara kraft att ta sig mot högt uppsatta mål, utan hon peppar också oss andra till att orka när ingen annan orkar.

Tack Nadja för att du delar med dig av din starka berättelse och jag önskar dig sannerligen all lycka i världen och framförallt, bli sist kvar i Rio 2016.

Följ henne på hennes blogg, Riovanschen. 

 

ChatterPix

Det finns verkligen massor som jag har fått med mig och som jag gärna vill förmedla vidare från dagarna i London. Jag har försökt att anteckna och registrera i minnet sådant som jag direkt kände att detta har jag användning för i mitt dagliga arbete med eleverna. En av dessa saker är en app som heter ChatterPix.

Det är en enkel och gratis app där man skapar korta multimodala meddelanden. Det var en liten sjuåring på Shacklewell Primary School som artigt frågade mig om hon skulle lära mig hur jag kunde använda appen för att redovisa skolarbete. Tänk vad de kan de där små och vad mycket vi kan lära av dem. Själv såg jag mitt användningsområde direkt, kort, snabb och enkel dokumentation av elevernas slöjdalster. Just nu jobbar vi med ett gemensamt projekt i alla årskurser. Eleverna gör en egen-designad smiley som tillsammans med alla andras kommer att bilda ”skolans sol”, en gemensam utsmyckning av skolan. När de är klara fotar de sin smiley i ChatterPix och spelar in en kort beskrivning av den. Såklart publicerar vi sedan filmerna på vår slöjdblogg, slöjd-ikt.se. Jag ser många fördelar med att arbeta med dokumentation på detta sätt, bla är det lättillgängligt, det går snabbt, det finns kvar och det blir synligt för andra. Läs gärna vidare om ChatterPix, recension och beskrivning, påskolappar.nu. Här finns både tips och kopplingar till Lgr 11.

Ivrig som jag är satte vi igång direkt med använda ChatterPix i slöjdsalen. Eleverna hakar på direkt och kreativiteten flödar. Här kan ni se de första klippen.

Lärvägar

Det finns mycket för oss att lära oavsett vilken ålder lärandet riktar sig till. Susanne Kjällander forskar kring barn/elevers digitala lärande och kanske då framförallt små barns. Det hindrar dock inte att det finns mycket matnyttigt för oss som möter äldre elever. Mycket av det Kjällander tar upp kan vi eller åtminstone har vi hört det någon gång förut. Det betyder inte att vi har anammat det eller förstått vikten av det.

2012-09-13 10.19.20

Hon pratar om att den digitala tekniken förändrar lärandet och det tror jag vi är ense om, men frågan är om vi ändrar vårt sätt att tänka utifrån det. Vi håller gärna en fot i var gränsland, lite nytt blandas med hur det alltid har varit. Kjällander tar upp ett mycket bra och tydliggörande exempel på sin föreläsning. Under arbetets gång tillåts eleverna att använda de digitala verktygen fullt ut. De skriver, forskar, söker, klipper och klistrar men när det så är dags för att testa av elevernas kunskap tas de ifrån sina verktyg och står rätt tomhänta inför den del av arbetet som eleven kanske mest blir bedömd utifrån. Testerna görs ofta skriftligt – för hand! Självklart finns det säkert många som redan är på väg mot nya arbetssätt även inom detta område men vi har lång väg att gå, det är jag övertygad om. Hon pratar också om det osynliga och parallella lärandet som eleverna möter och om att de har flera lärvägar samtidigt. En av hennes avhandlingar visar just på hur elever hela tiden skapar två parallella lärvägar. Den ena, som främst uppmärksammas av läraren, är den som representerar den formaliserade undervisningen och den andra är det lärande som styrs av elevernas lust och engagemang. Den senare, menar Susanne Kjällander, är oerhört svår att riktigt få fatt i. Lärandet pågår hela tiden, men kanske inte på det sätt som var tänkt. Här belyser hon vikten av den formativa bedömningen och hur viktigt att det sker under hela lärprocessen. Som sagt, inga nyheter men visst är det värt att upprepa och framförallt tänka på när de digitala verktygen får allt större plats i vår undervisning.